En erfarenhet jag bär med mig i mitt arbetssökande nu är att jag tidigare har suttit på andra sidan bordet. Jag påbörjade mina studier lite senare i livet än traditionellt och hann med att jobba en del år innan, bland annat i positioner där jag haft eller deltagit i arbetsintervjuer.
Bland annat har jag upplevt några riktigt katastrofala intervjuer. Alltifrån så katastrofala att man efteråt skakat på huvudet och undrat om man drömde allt, eller helt enkelt situationer där det visat sig att kandidaten inte alls passar ihop med vad som efterfrågas. Såhär i efterhand (detta var ganska många år sen) ter de sig lite komiska...
Här är två anekdoter.
Samarbetsvillig? Nä.
Intervjun gällde en position för en erfaren programmerare till ett tajt utvecklingsteam. Kandidaten var relativt erfaren, akademiska bakgrund och hade erfarenhet av området. Det tekniska såg bra ut och kompetensen var inget problem. Problemet började uppdaga sig när personen ifråga säger...
Initialt kan jag tänka mig vara en team player, men sen ser jag gärna att jag får en mer central roll...
Klart det är bra med ambitioner! Kanske mindre bra om de tar sig uttryck på detta vis... Som russin på kakan la kandidaten till:
Kan jag jobba [heltid] på distans och skicka faktura istället för att få lön?
Att jobba tillsammans med andra, ödmjukhet, dela med sig av kunskap. Några viktiga punkter som han behövde jobba på.
Nej tack.
"Oj, glömde jag nämna mytoman i mitt CV?"
Intervju gällande samma tjänst som personen innan.
Personen listade många efterfrågade saker i CV'et, även om det inte gick in på detaljer. Tidigare arbetslivserfarenhet såg dock lite udda ut. Varför har någon med denna kompetens spenderat sina tio (10!) senaste år på olika befattningar som brevbärare på Posten!?
Jag har inte kännt att det riktigt varit rätt område att satsa på innan.
Data/IT inte rätt område? Ok att det var lite kärvare tider då, men att hellre välja att härva ett decennium som brevbärare istället känns lite udda. Nåväl, lika bra att fortsätta intervjun...
Jag ställde några frågor runt olika teknologier, algoritmer och datastrukturer (som var väldigt specifika för produkten som utvecklades). "Nä, nä...", den arbetssökande tappade för ett kort ögonblick lystret i ögonen och medgav att det inte var några områden han hade kommit i kontakt med.
Intervjun fortsatte och tillslut gick vi in på några projekt den sökande gjort som närmast kan liknas vid arbetsprover. På begäran beskrev han hur de var uppbyggda i stora drag rent arkitektuellt och vilka teknologier han använt.
Hoppsan. Nu droppades det trebokstavskombinationer som aldrig förr. Precis just de som han tidigare besvarade med att imitera ett frågetecken.
Nej tack.
1 kommentar:
Jag är utbildad inom webbprogrammering. Problemet är att vid de flesta intervjuer har det varit unga tjejer som inte vet ett dugg om området där de rekryterar. Det är således svårt att ge en bild av sin kompetens. Blir mest snack om social kompetens och sådana saker.
Vid senaste intervjun satt jag och babblade om objektorientering. Hon hade nog ingen aning om vad det var och jag försökte förklara. Vet inte om jag lyckades men hon såg road ut när jag pekade på saker i rummet och beskrev dem som objekt.
Sen sa hon att hon inte hade något lämpligt jobb just nu men skulle höra av sig om det dök upp. Det var mest en allmän utfrågning. Schysst åtminstone att tala om det i förväg. En del arbetsgivare gör inte det och låter en hoppas i onödan.
Skicka en kommentar