torsdag 21 februari 2008

Toppenjobb men psykopatchef?

Ett udda dilemma i jobbsökandet har uppstått.

Jag har varit på intervju (fler än en) på ett företag. Först med avseende på en redan utannonserad tjänst, men vi upptäckte snabbt att det fanns andra möjligheter. Så i princip skräddarsyddes en ny roll som verkligen var toppenintressant. En roll där man verkligen kunde göra skillnad i företaget.

En roll man i princip bara skulle ha kunnat drömma om tidigare. Ungefär som att arbeta som godisprovsmakare om man älskar godis (och inte bryr sig om övervikt). Jag tänkte direkt att med en sådan roll så var jobbsökande avklarat, en chans som den gick inte att säga nej till.

Jag träffade och var i kontakt med tre personer på företaget, alla på ledningsgruppsnivå. Det kändes lite ostrukturerat varje gång, ungefär som de mer eller mindre saknade internkommunikation, det var något som inte kändes bra. De vidhöll dock att de fortfarande var intresserade.

Åter igen kom LinkedIn till hjälp och jag sökte i mitt kontaktnät efter personer som tidigare varit anställda på företaget. Hittade två stycken turligt nog (som jag inte visste att de hade jobbat där efter eller innan jag träffat dem).

Drog iväg ett snabbt email till en av dem och berättade att jag träffat företaget angående en tjänst, och undrade hur han upplevt att jobba där. Fick till svar att han gärna delade med sig men i så fall över en fika.

Det visade sig finnas en anledning till att det var över en fika och inte skriftligt. Mer eller mindre fick jag beskrivit för mig att en av personerna jag varit i kontakt med, personen som skulle bli min chef, uppvisade mer eller mindre samtliga tecken på diagnosen psykopat. Detta var bara inte ett konstaterande utan berättades med hjälp av fler situationer och händelser, där det vore en underdrift att kalla chefens handlade för oetiskt eller omoraliskt.

För att försäkra mig om att det inte handlade om någon personlig vendetta mellan chefen och personen jag träffade kontaktade jag den andra bekanta. Även om det skiljde sig åt tidsmässigt när de jobbade på företaget var den infon jag fick mer eller mindre i samma linje.

Dilemma. Vad göra? Toppenjobb med drömroll, men med psykopatchef?

Tur nog är det inte det enda intressanta erbjudandet, så man får gå efter magkänslan.

Skickade precis ett mail där jag tackade nej till att gå vidare i rekryteringsprocessen.

Uppenbarligen är det lika viktigt att den arbetssökande kollar upp referenser till företaget, och inte bara tvärtom.

Inga kommentarer: