Vilka är dina mål efter studierna?

- Sen ska jag köpa en ö i typ Azorerna, bygga ett fort, utveckla domedagsvapen och pressa en regering på en massa pengar. Men jag ska inte använda vapnen utan bara hota med dem. Och så ska jag ha hajar med laser som försvarar min ö.

Säger Leo Giertz, student i datateknik vid KTH. Way to go! ;-)

Kista Arbetsmarknadsdag

Nu på onsdag den 23:e är det Kista Arbetsmarknadsdag 2008. Den riktar sig till studenter inom främst IT, Data och Elektronik.

Med en hyffsat lång lista med företag som är närvarande är det ypperligt tillfälle att fixa ingången till det där exjobbet eller så lite frön för att sen komma på intervju.

För att ha lite koll på (i alla fall de största) arbetsmarknadsdagarna, kolla in www.arbetsmarknadsdagar.se som är ett samarbete mellan de sju största tekniska högskolornas studentkårer.

Branschdag Medieteknik

Idag är det Branschdag Medieteknik vid KTH.

Bland företagen man kan träffa finns Bonnier, Academic Work, Accenture, Apple, Avalanche Studios, Dynabyte, Ericsson, Heidelberg, IBM, Iqube, KTH Karriär & Alumni, Metro Teknik, Nintendo, Qbrick, Schibsted, Sveriges Ingenjörer, TheLars, Teracom och TRIA.

Finfint tillfälle att knyta lite kontakter och överlämna några CV'n med andra ord.

Skrivit på

Anledningen till att det varit lite tunt med nya inlägg här på bloggen är av den enkla anledningen att jag nu inte söker jobb längre...

Efter allt intervjuande och annat handlade det tillslut om några fåtal företag där jag fått erbjudande i en eller annan form. Se mitt förra inlägg för hur jag valde.

Vad som känns skönt är att man inte tagit första bästa alternativ som dykt upp, utan man har faktiskt sett sig om, och ställt olika erbjudanden mot varandra. Så förrutom att vara nöjd med det man skrev på, så har man lite att jämföra med både när det gäller företagskultur och värderingar så väl som det konkreta erbjudandet.

Att välja jobb

Att välja var man skall jobba (eller åtminstone söka sig till) är inte alltid så lätt, särskilt som nyutexaminerad med begränsad erfarenhet av företag. Så här gjorde jag...

Vad kan du och vad vill du?
Vad är det du har för kompetens idag och vilken områden kan du tänka dig jobba inom. För min del handlade det främst om vad det är för något jag tycker är kul. Jag kan inte och vill inte ha ett jobb som jag är oengagerad i.

Utifrån detta bör du kunna se vilka branscher som kan tänkas vara aktuella. Vill du jobba med utveckling så skall du inte söka dig till ett företag med bara en driftsorganisation, t.ex.

Vad är viktigast?
Vilka kriterier måste vara uppfyllda för att du överhuvudtaget skall tänkta dig ett jobb? Kan vara både ideologiska och praktiska. Du kanske inte vill jobba inom eller för försvarsindustrin, du har fanatiska åsikter runt utvecklingsmiljö (om du har det - arbeta bort det, det är inte proffsigt!) eller fördrar den ena framför den andra (mer rimligt). Geografisk placering, arbetstid, resor i tjänst kan spela in om du har familj (och vill fortsätta ha det).

Försök identifiera faktorer som måste vara uppfyllda, dvs saker du inte kan göra avkall. I kontakt med ett företag är det viktigt att du tar reda på dessa och ser till att det stämmer med vad du vill.

Vad är dina värderingar?
En fortsättning på föregående punkt. Vad är dina värderingar med avseende på arbete och företagskultur? Vill du jobba in en konkurrenspräglad miljö där bara de som slår sig fram rör sig (och de andra trillar ut), eller vill du jobba mer genom samarbete där folk hjälper varandra?

Vad för värderingar står företaget för, hur speglar sig dessa värderingar mot vilka parametrar som mäts när man blir befordrad? Det är inte helt ovanligt att dessa delvis kan stå i konflikt med varandra och företagets värderingar mest är tomma ord på ett papper.

Vill du ta mycket ansvar och driva saker själv, eller vill du hellre låta någon annan styra vad du skall göra?

Jag försökte tänka efter under vilka omständigheter och i vilka situationer jag verkligen njutit av att jobba, och vice versa, vilka situationer där jag inte upplevt tillfredsställelse. Svaret på detta tillsammans med matchande värderingar har varit den absolut viktigaste faktorn för mig i mitt val av arbetsgivare.

Hur vill du utvecklas?
Vill du lära dig nya saker genom att byta projekt, system eller uppdrag? Se då till att hamna i en organisation som uppmuntrar detta snarare än att det ses som något besvärligt.

Hur kommer du kompetensutvecklas på ett företag, och inom vad? Som ingenjör är det lätt att glömma bort att det finns väldigt mycket annat som är viktigt utöver ren teknikkompetens. Tycker du också det, se till att företaget förstår det med.

Det klassiska kan vara att varje anställd har en viss budget per år för att gå på någon konferens eller kurs. Om detta i praktiken aldrig blir av pga arbetsbelastning är sällan något som framgår. Personligen tycker detta i praktiken nästan är värdelöst.

Bättre är en organisation som präglar alltifrån värderingar, bemanning av projekt och aktiviteter (intressegrupper, mentorskap, etc) till kompetensutveckling.

Tillslut...
...är det upp till dig att bestämma vad som är viktigast för just dig.

Detta behöver inte innebära att du begränsar dig. Det kan snarare vara så att när du väl kommit fram till vad som är viktigt för dig kan kanske finna det hos företag eller branscher du tidigare inte ens beaktat för du inte tänkte de var intressanta.

När du väl sitter på intervju hos ett företag som delar dina värderingar, då kommer du också ge ett mycket bättre intryck. När företaget förstår vad som är viktiga värderingar för dig och ser att det matchar företagsvärderingarna, då väger det tungt när de avgör om de vill gå vidare.

Systemvetardagen 2008

Ett tips för de datatekniker som bor i eller kan ta sig till Stockholm är att besöka Systemvetardagen som är om en knapp veckan den 12:e Mars.

En arbetsmarknadsdagen med företag av intresse för alla med nån form av data- eller IT-bakgrund. Bara för att det råkar vara Institutionen för data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet i Kista som är anordnar betyder inte det att studenter och andra från andra skolar inte är välkomna.

Så renskriv CV'et, skriv ut det i ett gäng exemplar, fila på hiss-pitchen om dig själv och gå dit.

Säga ja eller nej först?

Funderade över vad som är bäst taktik i det avgörande skedet när man tackar ja och nej till de olika möjligheterna man ställs inför.

Ska man först tacka ja till det företaget man är mest intresserad av för att sen säga nej till de övriga? Tänk om man då får ett nytt bud som gör att man hellre valt ett av dem man tänkt säga nej till?

Eller skall man säga nej först just för att se om man får några nya bud, och därmed kan ta hänsyn till dem innan man tackar ja? Risken är om man sen sagt nej till alla utom en och de av någon anledning inte längre kan erbjuda något. Då står man där utan någonting alls.

Vet man vad man vill så är det första alternativet nog att föredra. Däremot om det hänger på marginalen och lite högre lön kan få vågen att slå över, då kanske andra alternativet passar bättre.

Egentligen är det hela nog på sin höjd en teoretisk tankelek och inte så mycket att lägga vikt på (det har hänt att folk tycker jag tänker för mycket på detaljer)...

Motgångar

Var precis på en intervju jag sett fram emot innan. Det var andra intervjun hos ett relativt stort produktföretag som jag fick gott intryck av första gången jag var där.

Detta var en teknikintervju, som skulle främst handla om min tekniska kompetens och erfarenhet. Träffade två personer från utvecklingsavdelningen, personer jag inte träffat vid första tillfället.

Under intervjun blev det mer och mer uppenbart att jag var ganska långt ifrån den profil de önskat sig. Många av de teknologier och liknande de frågade om kände jag till vid namn men knappt mer. De områden jag hade desto mer erfarenhet av var bara delvis intressanta och där det var relevant var det oftast lite äldre alternativa teknologier jag arbetat med (detta var jobb jag hade innan studierna).

På det hela taget kändes det inte som jag var personen de letade efter. De saker de frågade om var inte sådant jag kan säga att jag kan idag, men och andra sidan är det saker jag känner mig komfortabel att sätta mig in i utan problem. Förhoppningsvis lyckades jag kommunicera det.

Det som kändes lite snopet var ändå att i mitt CV står det tydligt vad jag gjort och inom vilka områden. Det kändes som om de trodde jag hade utelämnat massa saker, eftersom det var sådant som inte stod med de frågade om. Vid första intervjun var jag också tydlig med inom vilka områden min erfarenhet låg, men samtidigt att jag hade inga problem att lära mig nya saker med hänvisning till min erfarenhet och akademisk utbildning som grund.

Så behöver de någon som kan gå in från dag 1 och styra och ställa så är jag inte rätt person. Ser de däremot min potential och kan erbjuda en roll där man gradvis har möjlighet att växa in på de aktuella områden, då finns alla förutsättningar för en lyckad matchning.

Det kändes väldigt annorlunda med andra intervjun jämfört med första. Nästan som internkommunikationen hade brustit lite och de på andra intervjun hade helt andra förväntningar.

På det hela taget känns nu inte detta alternativ lika intressant, även om de nu skulle tänka om lite och ge ett erbjudande i alla fall (jag har åtminstone inte fått ett nej än).

Man får se det från ljusa sidan, ett mindre alternativ att ha ångest över när det väl är dags att välja (vilket börjar bli snart).

Hur "bra" är du?

Väldigt många CV-databaser och andra jobbsajter envisas med att man skall skriva in sina färdigheter och sen ange om man är "bra", "mycket bra", etc på respektive område.




Hur bra är du på java? Kanske till och med avancerad? Känns som detta kan vara en ganska subjektiv bedömelse.

Givetvis görs detta för att respektive profil skall kunna indexeras och sökas på ett bättre sätt. Men frågan kvarstår, hur väl fungerar detta?

Som ett exempel, för drygt 10 år sen plöjde jag några böcker om java och gjorde några applets. Lite småspel och annat för att testa. Kunde ju det som stod i böckerna, så jag tyckte jag var förträffligt bra på java. Definitivt en femma eller "avancerat" enligt exemplet på bilden.

Idag, ett decennium senare med både arbetslivserfarenhet och akademisk utbildning, skulle jag nog kunna sträcka mig att kalla mig "bra". Jag har inte blivit sämre, jag har bara lärt mig väldigt mycket mer och insett hur mycket än mer som finns.

Ett annat exempel, hur bra är du på AJAX (1-5)? Jag har gjort en del egna ajaxgrejer kommersiellt men jag skulle knappt kalla mig "bra" på det, men det beror på vad man jämför med. Skulle du kunna ha commit-rättigheter till jQuery, då tycker jag man förtjänar nivå avancerat. Samtidigt kan jag mycket väl tänka mig nån som gjort lite JSON-prylar, dynamiskt uppdaterade sidor och annat krafs tycker han är fullärd.

Vad man relaterar till, vilken erfarenhet man har och hur pass ödmjuk man är som person känns som större faktor en den faktiska kompetensen.

...åh, förresten. Är du mycket bra på Client/Server?

Tacka nej

Nu har jag på allvar börjat tacka nej till många av de företag jag tidigare varit på intervju på. Jag har också börjat säga nej till intervjuer på nya företag (som oftast hittat mig via CV-databaser). Det är klart, skulle det dyka upp något som verkar otroligt intressant så stänger jag inte dörren helt.

Nu har jag, eller snart kommer få, erbjudande i form av anställningsavtal från 4 olika företag, samt ytterligare ett jag väntar på besked från. Av de fyra är jag ganska säker på vilket företag jag gillar bäst. Skulle den femte gå hela vägen också, då kan det bli svårt att välja.

Att tacka nej trots att man gått vidare i en rekryteringsprocess är intressant. Responsen har varierat ganska mycket. Alltifrån totalt tystnad och inget svar på mailet, till långa mail som tackar för att jag gett feedback rörande mitt intryck av företaget.

Hittills har jag inte sagt nej till ett företag där jag fått ett anställningsavtal, utan snarare sådana där jag legat i rekryteringsprocessen i väntan på nästa steg.

Trots det tycker jag det är konstigt med de företag som inte ens bryr sig om att svara, om ens bara med en bekräftelse. Mitt helhetintryck av företaget påverkas, och det kommer jag bära med mig långt framöver i vilket fall som helst. Det är ju även något som kommer influera diskussioner med kurskamrater och andra potentiella kandidater till företaget.

När det nu snart börjar bli dags att säga nej till företag där man fått anställningsavtal känns det lite tyngre. Lite som att göra slut kanske. Att göra slut över mail är lite fegt väl? Särskilt de företag som man själv var helt säker på att "detta kommer det bli!" när man gick därifrån med anställningsavtalet.

Case-intervju för programmerare

Att gå på intervju för en utvecklartjänst är lite extra intressant. Förrutom att vara verka kompetent och ha rätt inställning handlar det också om för arbetsgivaren att försäkra sig om att potentialen finns. Att kompetensen som kandidaten pratar om och försöker styrka faktiskt har lite substans bakom sig.

I detta läge är det inte helt ovanligt att företag använder olika former av case, dvs mindre uppgifter, som den arbetssökande får försöka lösa.

Det handlar inte om att ha ett perfekt rätt svar, utan det handlar mer om att visa att man har ett någorlunda hum om vad det handlar om. Framförallt är det viktigt på vilket sätt man angriper problemet och resonerar runt det.

Några olika varianter finns. Den ena är små programmeringsuppgifter som typiskt är väldigt enkla om du har koll på vad det handlar om, det andra är större uppgifter där det inte finns ett tydligt svar på samma sätt. Utan det handlar mer om hur man kommer fram till ett svar.

De små programmeringsuppgifterna rör sig inte sällan om någon funktion som skall skrivas på whiteboard som involverar rekursion eller lite pekare (gärna båda två i kombination). Detta trots att intervjun gäller för en roll med 100% Java.

Liknande uppgifter om databaser är viktiga är typiskt att utifrån ett scenario tänka fram vilka objekt och relationer det handlar om, skissa upp vilka tabeller det resulterar i och sen skriva en SQL-fråga för att få fram något klurigt.

De lite större uppgifterna beror mer på vad för roll det handlar om. Det kan vara i stil med "Hur skulle du utveckla en applikation till en kund som behöver följande ...?". Då handlar det mer om att i stora drag förklara val av teknologi eller plattform, arkitektur och flöde. Inte helt ovanligt att följdfrågor handlar om tidsestimering av nyss presenterade lösning.

Jag har personligen haft samtliga ovan exempel under intervjuer (även fler i samma tillfälle).

För att få lite insikt i hur personen på andra sidan bordet tänker är ett hett tips att läsa artikeln The Guerrilla Guide to Interviewing av Joel Spolsky.

Intressant och kul läsning, och det stämmer överens ganska väl med min nyvunna erfarenhet av intervjuer för utvecklartjänster. Det punkten det skiljer sig mot svenska företag är framförallt antalet personer man träffar. Det är sällan man har ett fullt dagsschema och går på 5-6 intervjuer hos ett och samma företag. Söker du däremot till Microsoft med placering i USA, då kan du räkna med det.

Managementkonsultföretag har mer regel än undantag att använda case, fler av företagen har till och med övningscase (bl.a. här, här och här) uppe på sina hemsidor för man skall veta vad som förväntas av en. Dessa case är dock knappast relevanta för utvecklarroller på samma sätt som de jag beskrev innan.

Hur viktiga är betygen?

Jag tänkte adressera den återkommande frågan om hur viktiga betygen är när man söker jobb. Detta är högst subjektivt utifrån vad jag upplevt med de företag jag har varit i kontakt just nu i denna situation. Så välj hur mycket du vill tro på efter din egen situation.

Jag har varit på intervju hos cirka 15 företag, de flesta minst vid två tillfällen. Nu har jag inte fått ett anställningsavtal av samtliga, men i princip har jag nått så långt hos de flesta företag att man talar ganska konkret om framtida roller och möjlighet till anställning.

Aldrig en enda gång har jag behövt visa upp mina betyg.

Det närmsta jag kommit var en som helt apropå frågade om betygen var bra. "Jodå, över medel i alla fall tror jag", sa jag.

Vid ett annat tillfälle, efter det att jag erbjudits anställning, bad företaget om betygsutdrag för formalians skull (det skulle finnas i varje persons "mapp").

Med andra ord så har papperet med betygen för min egen del inte spelat någon som helst roll i jobbsökandet. Nu kan man spekulera om varför.

Först och främst har jag relevant arbetslivserfarenhet innan studierna för de jobb jag var/är aktuell för. Det är mycket möjligt att det väger så pass mycket tyngre att betygsnivån är orelevant.

I mitt CV har jag också nämnt något i stil med "goda betyg", kanske det har varit tillräckligt? Har jag lyckats presentera mig så bra att min kunskap har framgått utan hänvisning till betyg?

Är det då värt att lägga ner mer tid än vad som räcker för godkänt på en kurs?

Ja, och det kan också vara en av anledningarna till att ingen frågade efter betygen. För att få någorlunda bra betyg betyder det att man har lärt sig ett och annat. I en intervju går det mycket ut på att verifiera att man kan det man nämnt i sitt CV, och uppfattas det som man kan det så är betygen mindre intressanta. Så det är inte betygen i sig som är viktiga, snarare resan dit. Nöjer man sig med godkänt i allt kommer man antingen inte bli mer än medioker i det mesta man gör. Företag vill inte ha mediokra medarbetare, de vill ha de bästa.

Idag är det inte så mycket konkurrens som arbetssökande datatekniker (civ.ing.), men skulle det vara det så är det klart att mellan två nästan identiska personer med väldigt olika betygsnivå har den med högre betyg en fördel. Antagligen återspeglas det dock under intervjun i form av att den med lägre betyg kanske inte är lika drivande som den andre och därmed är det åter igen inte siffrorna i sig som ger utslaget.

Vilket företag och bransch spelar givetvis också roll. Vissa företag kan ha närmast en policy att endast acceptera nyutexaminerade med höga betyg. Särskilt antagning till traineeprogram och liknande kan betygen spela en större roll.

Så slutsatsen är... se till att vara smart, då kommer betygen automatiskt (med hårt arbete). Är du inte smart, plugga så du får betygen så kan du i alla fall framställa dig som smart och därmed öka dina chanser.

Jobba med spelutveckling

Fann en artikel om svenska Avalanche Studios. De är lite av en doldis (känner knappt till dem) med bara ett publicerat spel men har växt senaste året från 60 anställda till 150 personer.

I artikeln nämner även VD'n att de egentligen inte haft problem att hitta folk, endast till vissa seniora positioner.

Det är rätt många nyutexaminerade som gärna vill jobba med spel, så antagligen får de en hel del ansökningar. Så visserligen tar de in nyutexaminerade, men o andra sidan är det rätt mycket konkurrens.

För mer om spelbranschen, se mitt tidigare inlägg.

IT fortsatt hett på arbetsmarknaden

Enligt arbetsförmedlingens nya prognos är dataspecilister, speciellt utvecklare, fortsatt eftertraktat på arbetsmarknaden. Och trycket spås öka kommande 10 års period.

En lågkonjunktur kommer komma, frågan är bara om den kommer till hösten eller om det är flera år kvar. När den väl kommer är det inte helt fel att tillhöra en yrkeskategori där det råder brist på utövare.

Sök jobb med kontakter

Kontaktnätet funkar! När jag satte igång med att söka jobb och hade ställt samman mitt CV skickade jag ut det till lite kontakter från tidigare jobb. Nu har det gett utdelning och visar på styrkan med kontakter (och kontakter till kontakter).

Ett företag hörde av sig som hade fått mitt CV via någon som hade jobbat med närstående till en tidigare kollega till mig. Aningen långsökt, men otroligt nog hade CV'et letat sig fram hela vägen.

Jag var på intervju, på ett mycket speciellt företag, ett företag som inte direkt söker medarbetare på vanligt sätt utan mer om de får någon rekommenderad via kontakter som verkar passa. Jag fick ett gott intryck, det ända är just det som är speciellt med företaget, att det kanske är lite svårt att kombinera med exjobb.

Kontentan i form av jobbsökartips är att man skall använda sina kontakter. Har man tidigare jobbat i samma bransch är tidigare kollegor klockrent, annars kanske kontakter till ens föräldrar, bekanta, och så vidare kan ge utdelning. Se till att de får CV'et elektroniskt (PDF-format är bra mycket proffsigare än en Word .doc) så är det lätt att vidarebefordra.

Toppenjobb men psykopatchef?

Ett udda dilemma i jobbsökandet har uppstått.

Jag har varit på intervju (fler än en) på ett företag. Först med avseende på en redan utannonserad tjänst, men vi upptäckte snabbt att det fanns andra möjligheter. Så i princip skräddarsyddes en ny roll som verkligen var toppenintressant. En roll där man verkligen kunde göra skillnad i företaget.

En roll man i princip bara skulle ha kunnat drömma om tidigare. Ungefär som att arbeta som godisprovsmakare om man älskar godis (och inte bryr sig om övervikt). Jag tänkte direkt att med en sådan roll så var jobbsökande avklarat, en chans som den gick inte att säga nej till.

Jag träffade och var i kontakt med tre personer på företaget, alla på ledningsgruppsnivå. Det kändes lite ostrukturerat varje gång, ungefär som de mer eller mindre saknade internkommunikation, det var något som inte kändes bra. De vidhöll dock att de fortfarande var intresserade.

Åter igen kom LinkedIn till hjälp och jag sökte i mitt kontaktnät efter personer som tidigare varit anställda på företaget. Hittade två stycken turligt nog (som jag inte visste att de hade jobbat där efter eller innan jag träffat dem).

Drog iväg ett snabbt email till en av dem och berättade att jag träffat företaget angående en tjänst, och undrade hur han upplevt att jobba där. Fick till svar att han gärna delade med sig men i så fall över en fika.

Det visade sig finnas en anledning till att det var över en fika och inte skriftligt. Mer eller mindre fick jag beskrivit för mig att en av personerna jag varit i kontakt med, personen som skulle bli min chef, uppvisade mer eller mindre samtliga tecken på diagnosen psykopat. Detta var bara inte ett konstaterande utan berättades med hjälp av fler situationer och händelser, där det vore en underdrift att kalla chefens handlade för oetiskt eller omoraliskt.

För att försäkra mig om att det inte handlade om någon personlig vendetta mellan chefen och personen jag träffade kontaktade jag den andra bekanta. Även om det skiljde sig åt tidsmässigt när de jobbade på företaget var den infon jag fick mer eller mindre i samma linje.

Dilemma. Vad göra? Toppenjobb med drömroll, men med psykopatchef?

Tur nog är det inte det enda intressanta erbjudandet, så man får gå efter magkänslan.

Skickade precis ett mail där jag tackade nej till att gå vidare i rekryteringsprocessen.

Uppenbarligen är det lika viktigt att den arbetssökande kollar upp referenser till företaget, och inte bara tvärtom.

Stressa mindre - prestera bättre

Fann idag en artikel i en gratistidning med just denna rubrik. Det som gjorde det lite kul var att de sen frågade några personalchefer om stress är ett problem på deras arbetsplatser.

Artikeln inleds med stycket:

"En del chefer gillar när folk är stressade. Bra, tänker de, medarbetarna är på tårna och då blir saker gjorda.
    Fast de cheferna är helt fel ute, menar Jörgen Lerjestad, beteendevetare med stress och prestationsutveckling som specialitet"

Sen i "chefspanelen" ger Nadja Chaieb, HR-chef på Gunnebo Nordic sitt svar på frågan om stress är ett problem på hennes arbetsplats:

"Stress förekommer för alla av oss emellanåt, det är dock inget stort problem. Många stimuleras av stress, blir mer energiska och taggade och gör till och med ett bättre jobb när det är mycket att göra.

Nadja, du är helt fel ute, skulle nog Jörgen säga.

Praktiska tips inför anställningsintervjun

Tänkte dela med mig av några praktiska tips som är bra inför en anställningsintervju. Detta har varit min plan inför det första intervjutillfället på respektive företag. Dessa tips är just med betoning på praktiska, och säger inget om typiska intervjufrågor eller liknande (det får bli ett separat inlägg).

Vem kommer du träffa?
Se till att ta reda på vem du kommer träffa. Är det en rekryterare, någon chef eller kanske flera. En från personalavdelningen tillsammans med en tekniker alternativt gruppchef brukar inte vara ovanligt.

Genom att veta vem och vilken roll personen har på företaget är det lättare att mentalt förbereda sig, man vet åtminstone vem som sitter på andra sidan bordet.

Sök på nätet efter personerna, använd LinkedIn. Personligen är jag bekvämare ju mer jag vet. Kanske någon av dem har gått samma högskola som du? Har en intressant bakgrund du kan relatera till eller fråga om?

Kolla upp allt!
Lusläs företagets hemsida. Vilka andra tjänster söker de folk till? Är det ett produktföretag, se till att kolla igenom allt från produktblad till eventuella case studies och vilka kunder som använder företags produkter.

Sök bland branschspecifika sajter eller tidningar och se hur företaget har figurerat i press. Har VD'n gjort några uttalanden eller liknande? Givetvis får detta anpassas till företag. Skall du på intervju hos Ericsson gör du nog gott i att specificera sökandet till just den avdelningen eller området som är aktuellt för din tjänst.

Genom att vara påläst kommer du ge ett bättre intryck, du kommer känna dig säkrare och kan ställa mer relevanta frågor. Framförallt kommer du få en ökad förståelse för hur din potentiella framtida roll passar in i företaget.

Precis som arbetsgivaren kommer kolla upp så mycket som möjligt om dig så ligger det i ditt eget intresse att göra vice versa.

Vad är din strategi?
Beroende på företag och aktuell tjänst intervjun gäller, tänk ut hur du vill att du skall uppfattas. Vad är din strategi under intervjun?

Är det vissa kurser du gått som är extra relevanta för just denna tjänst, eller tidigare erfarenheter som passar bättre? Välj att framhäva dem i högre grad, gärna med konkreta exempel och peka gärna ut vad du lärde dig.

Tänk att du skall marknadsföra dig själv - för att göra det på bästa sätt måste du anpassa budskapet efter din målgrupp.

Lusläs jobbannonsen
Detta har jag tipsat om tidigare men väl värt att nämna igen. Kolla noga igenom jobbannonsen och se vad för kunskaper som efterfrågas. Finns ingen jobbannons, försök luska ut så mycket som möjligt ändå genom lite kreativ googling. Plattformar, teknologier, system och så vidare brukar listas som önskemål på kunskaper. Oftast är det svårt att täcka varenda liten bit, och vissa punkter kan vara mer eller mindre viktiga.

Hur som helst, de saker du inte känner till - se till att kolla upp dem! Börja på wikipedia för att få en översikt om vad det är, gå sen därefter vidare till eventuella artiklar eller tutorials i ämnet.

Även utan tidigare erfarenhet ger det ett mycket mer positivt intryck om man åtminstone vet vad något är, istället för att se ut som ett frågetecken.

Gör en resplan
Jag gillar att ha ordning och koll, det gör att jag kan vara avslappnad och fokusera på det som är viktigt. Därför brukar jag sammanställa en liten resplan om jag skall någonstans där jag inte hittar så bra.

Öppna upp ett tomt dokument i valfritt ordbehandlingsprogram. Skriv in klockslag för mötet, adress, eventuell vägbeskrivning och namn samt telefonnummer för personerna du kommer träffa. Plocka fram en karta på Eniro och klistra in. Finns det möjlighet att se flygfoto så titta på det med för att se hur det ser ut, det blir lättare att hitta om du känner igen husen.

Om du inte åker bil, kolla upp kommunikationer. Hur tar du dig dit? Om bussen inte kommer, finns det ett alternativt sätt? Skriv ner i dokumentet.

När allt är klart, skriv ut i behändigt format som du kan ha med dig.

Att slippa bekymra sig om hur man hittar dit är en sak mindre att oroa sig för. Skulle något skita sig har du redan all information till hands och slipper således få panik.

Fixa telefonnummer
Se till att ha telefonnummer till minst en av dem du skall träffa. Lägg in numret direkt i din mobil.

Skulle du mot all förmodan komma sent så kan du ringa och meddela det innan. Har du numret i mobilen så har du det med dig. Utöver det är det praktiskt att ha när väl företaget hör av sig igen, då ser du direkt vem som ringer och slipper bli förvånad (eller i värsta fall tro att det är en kompis och svara på ett "mindre professionellt än önskvärt" sätt).

Förresten, du har väl ett vettigt meddelande i ditt mobilsvar?

Var ute i god tid, och ta det lugnt!
Jag gillar att vara ute i god tid. Ju högre risk (långt att åka, hittar inte så bra, vanskliga busstidtabeller, etc) desto mer tid. Gärna så man är på plats uppemot en halvtimma innan.

Med lite marginal kan man hantera oplanerade saker. Skulle du inte hitta dörrnyckeln precis när du skulle gå hemifrån slipper du sumpa hela intervjun bara för att du blev fördröjd 5 minuter och missade tåget.

Bara vetskapen om att ha god marginal på sig gör att man kan ta det lugnt och slipper stressa upp sig. Är man lugn kan man fokusera på intervjun och göra ett bättre intryck där. Att komma in kallsvettig och stirrig för att du sprang sista biten är inte den mest lyckade starten.

Att gå lugnt, kolla in huset/porten så man vet man hamnat rätt, och sen kanske läsa en tidningen, lyssna på musik eller nått i väntan på att tiden skall bli lagom är en skön förberedelse. Man hinner samla tankarna och peppa sig lite.

Kläder
Dagen innan, se till att du har rena kläder. Välj kläder som framförallt är rena och hela, ta gärna något lite finare än vanligt. Tänk på var du skall och ifall det finns nån dresscode där. På konsultfirmor är sällan jeans/skjorta/kavaj helt fel (och motsvarande för kvinnor vad nu det är?).

Tänk på vad det är du vill utstråla och kommunicera, klä dig därefter. I vissa fall kan kombinationen kavaj med urtvättad gratis-T-shirt från en programmeringskonferens vara klockrent om det just är det lite mer kodar-geekiga man vill utstråla.

Viktigast är dock att det är du, och du är bekväm i det du klär dig i.

Toaletten
Se till att klara av toaletten innan på ett eller annat sätt. Beroende på restid så kan det vara värt att kolla upp närmsta restaurang i närheten t.ex. Kan låta löjligt, men sitta pissnödig från början på en tretimmarsintervju, då är det lätt att tänka på annat än att lyssna uppmärksamt.


Vad allt går ut på är att känna sig bekvämare och bättre förberedd, det gör man genom att ha koll på läget och slippa oroa sig för annat. Som följd får du också bättre självförtroende och har definitivt bättre förutsättningar att fokusera på att göra ett så bra intryck som möjligt.

Lite tips på länkar: 1, 2, 3 (CS)

Få jobbet med en bok

Råkade snubbla över en bok vid namn "Få jobbet" av Jan Kallberg. Har inte läst den själv, bara om den, men den verkar helt klart intressant om man vill ha lite hjälp på traven med förberedelserna inför en anställningsintervju.

Den innehåller bland annat 100 intervjufrågor plus följdfrågor, så känner man sig lite osäker på den punkten täcker den nog det mesta.

Tyvärr har jag inte hittat någon recension av boken, men för 59 kr som e-bok eller 132 kr för en vanlig häftad kan det vara värt en chansning.

Nytt erbjudande

Nu har ett andra erbjudande uppenbarat sig (jag skrev om det första här). Tur var nog att jag inte nöjde mig med det första som jag var nära att göra, för detta nya erbjudande är nog snäppet vassare.

Företagen och rollerna i sig är väldigt olika, även om mycket i praktiken är väldigt likt oavsett företag (det handlar primärt om mjukvaruutveckling). Båda rollerna har sina fördelar, nackdelar och utmaningar. Så bara på det är det svårt att välja.

Det viktigaste som gör det andra erbjudandet mer intressant är hur det företaget jobbar med sina anställda i form av ansvar och personlig utveckling. Jag vill hellre kalla det personlig utveckling än kompetensutveckling, för det handlar om så mycket mer än att få gå på nån kurs eller få ett certifikat betald av arbetsgivare. Att företaget lägger stort ansvar på respektive individ är positivt, det är oftast så man växer och utvecklar sig själv. Om inte återspeglar det hur de rekryterar och ens blivande arbetskamrater på ett positivt sätt.

Lönemässigt var jag helt klart nöjd med första erbjudandet, jag visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Men efter det har jag haft en hel del till intervjuer med andra företag och när frågan om löneanspråk dykt upp har jag då justerat upp mitt intervall från tidigare och lagt nivån från erbjudandet som minsta möjliga acceptabla. Responsen har i samtliga fall varit att det var rimligt. Detta gör ju att man börjar undra om det första erbjudandet ändå inte kanske var så bra lönemässigt.

Det nya erbjudandet trumfar det första rätt rejält när det gäller lönen, och inte bara lönen! Fler semesterdagar, övertidsersättning (inte direkt vanligt i denna bransch) och bättre villkor under exjobbstiden.

Efter en del funderande är det med andra ord en ny ledare på topplistan över vilket jobb jag mest sannolikt kommer tacka ja till.

Jag sitter mitt inne i rekryteringsprocessen hos flera andra företag, vissa mer eller mindre aktiva. De som säger att de definitivt är intresserade och sen säger "hör av dig med exjobbsförslag när det börjar närma sig", de hamnar rätt långt ner på listan. De som är lite mer "på" och vill komma till skott så fort som möjligt för att ge ett anställningsavtal i handen, de är definitivt mer intressanta. Det känns som det delvis speglar hur pass värdefullt tillskott de ser att man kan bli för företaget, vilket är viktigt.

Det är speciellt två stycken företag till som jag personligen tycker verkar väldigt lovande, lyckas jag gå i mål med de två också kommer jag avstå från att gå vidare med övriga företag för att koncentrera mig på vilken av dessa fyra jag skall välja (förutsatt att det inte dyker upp något nytt med potential).

Företagssponsrade kurser

Tydligen försöker IBM locka studenter genom att få en kurs på ett amerikanskt universitet att använda ett ramverk vid namn Project Zero.

Professorn på detta universitet tycker enligt artikeln att det är fantastiskt med motiveringen att studenter "tillbringar på tok för mycket tid på att konfigurera applikationsservrar och utvecklingsmiljöer istället för att lära sig att programmera".

Det i sig må vara en god anledning, men knappast behöver man ha en företagssponsrad kurs för det. Att ramverk är viktiga råder ingen tvekan om, sorgligt är att det knappast är något som ens täcks i ens de mest tillämpade kurserna på våra tekniska högskolor. Pratar man Java så är Spring och Hibernate mer eller mindre standard för många tillämpningar i verkligheten, men själv fick man harva med en gammal version av EJB lett av en vilsen doktorand som knappt kunde ta på sig kläderna själv på morgonen. Gäller det PHP finns Zend Framework, CakePHP eller Symphony för att nämna de mest utbredda (finns det överhuvudtaget någon högskola som har tillämpade webutvecklingskurser i PHP?).

I vilket fall som helst, för att uppnå utveckling med fokus på affärsnytta snarare än meck i konfigurationsfiler känns det som det finns bra mycket bättre val än Project Zero.

Företagssponsrade kurser är inte ens ovanligt i Sverige, även om produkt eller företagsnamnet gärna plockas bort från kurstiteln är det uppenbart då hela kursen fokuserar på en speciell produkt snarare än ett mer generellt angreppssätt. Än mer lömskt är när företag erbjuder fördelaktiga licensvillkor just till högskolor, med baktanken att just deras produkter skall användas i kurser (står man inför ett beslut i framtiden efter studierna mellan en produkt man känner till och en som är okänd kanske man väljer den man faktiskt använt).

Det är bra om högskolor försöker närma sig verkligheten och använda aktuella teknologier när de ändå har tillämpade kurser, men i så fall bör det i längsta möjliga utsträckning inte bygga på något med en företagslogga stämplad högst upp.

Rekryteringsfirmor även för nyutexaminerade

Kommer man ut ny från högskolan utan så mycket tidigare arbetslivserfarenhet är det inte alltid så lätt att veta vilka möjligheter som står en till buds.

Rekryteringsfirmor t.ex. Är det endast för de mest seniora med 10+ år erfarenhet eller kan de faktiskt vara behjälpliga för en nyutexaminerad också? Ja, definitivt! Det är i alla fall min erfarenhet från mitt pågående jobbsökande.

Först och främst vill jag klargöra att detta inlägg handlar om rekryteringsfirmor och inte bemanningsfirmor. Det finns ingen knivskarp linje mellan de båda eftersom många gör både rekrytering och bemanning. Det är heller ej ovanligt att man under en tid jobbar som konsult anställd av bemanningsföretaget för att sen övergå i en anställning hos kunden.

Med rekryteringsfirmor syftar jag på företag som för kunds räkning (där andra företag som letar folk att anställa är kunder) hanterar ansökningar eller själva söker potentiella kandidater. Affärsmodellen går ut på att de får en hacka när de lyckas hitta någon som företaget anställer, eller för att de tar hand om ansökningar och första intervjun.

För min egen del var det lite en chansning att ta kontakt med några rekryteringsfirmor, jag själv hade ju inget att förlora på det. Jag letade specifikt efter rekryteringsfirmor inriktade mot IT/utveckling.

Kontakten skedde genom anvisat sätt på respektive hemsida, i regel bifoga CV i email eller fylla i uppgifter på sajten. I ett fall var det dock en rekryteringsfirma som kontaktade mig då de funnit mitt CV via en jobbsajt.

Nästa steg är att man blir kallad till intervju hos rekryteringsfirman (ifall de finner ens CV intressant), oftast utan att man får reda på om det gäller någon specifik tjänst. Intervjun görs "långsiktigt", så även om de inte har en tjänst inne för tillfället så kan det dyka upp nån, och då har de redan gjort intervjun och vet vem man är och kan således rekommendera en för ett företag.

Exakt hur de olika rekryteringsfirmorna jobbar skiljer sig lite åt, men i regel handlar det lika mycket om att de skall lära känna den arbetssökande och vad den personen är intresserad av för tjänster som vad för krav deras olika uppdragsgivare (potentiella arbetsgivare för den sökande) har.

Där rekryteraren finner en match mellan den sökande och de tjänster de letar folk till får man oftast först lite information så man kan säga om det är tänkbart intressant eller ej. Är det så går rekryteraren vidare med att presentera ens profil till företaget ifråga för att se om de är intresserade. Denna profil som presenteras kan vara anonymiserad, så företaget ser bara generell bakgrund, kompetens, osv. Med detaljer som kan identifiera vem det är borttagna.

Är företaget intresserad går man vidare till en mer traditionell intervju på själva företaget. Fördelen nu är att man passerat det första filtret och bör uppfylla åtminstone de grundläggande kraven som önskas. Utöver det så kommer också rekryteringsfirman följa upp både en själv och företaget hur det gått med intervjun, så går det lite segt med besked är det fler som kommer piska på.

Som läget är idag finns det definitivt anledning för nyutexaminerade att försöka finna passande jobb via rekryteringsfirmor, i vilket fall finns det inget att förlora på att försöka!

Förlegade rekryteringsprocesser

Trots lite mer pessimistiska inlägg nu på senare tid ser det fortfarande ljust ut för arbetssökande inom IT.

Enligt ovan länkad artikel har mer än var tredje svenskt IT-företag fått lägg ner planerad expansion eftersom de inte kan hitta rätt folk med rätt kompetens inom Sverige.

En av orsakerna som anges är ungdomars bristande intresse för IT-relaterade utbildningar. Och visst kommer det långsiktigt förvärra situationen, vilket ställer än högre krav på företag och deras rekryteringsprocess.

Som sistaårs civilingenjörsstudent inom datateknik är man högvilt villebråd idag, särskilt om ma kan påvisa lite relevant arbetslivserfarenhet. Från detta perspektiv är det intressant att se hur företag försöker nå ut till oss studenter, och hur de gör det varierar enormt mycket.

Tyvärr finns ett något förlegat synsätt kvar hos många företag, ett synsätt som inte riktigt har anpassat sig efter konjunktur och efterfråga/tillgång på arbetsmarknaden.

I många artiklar med tips om hur man skriver personliga brev och CV lyfts det fram hur viktigt att man inte gör "mass-utskick" utan anpassar det personliga brevet (och till viss del CV'n) just efter det företag man söker - för att de skall känna sig utvalda och se varför man söker jobb hos just dem. Detta är givetvis viktigt.

Men idag är det omvända minst lika viktigt! Jag som arbetssökande vill känna mig utvald för att veta att just jag med min bakgrund, erfarenhet och kompetens kan tas tillvara, uppskattas och komma till nytta hos företaget. På denna punkt har många företag mycket kvar att jobba på.

Får man kontakt med ett tiotal företag, t.ex. på en arbetsmarknadsdag (nu senast CHARM som avslutades igår), då kommer man antagligen välja bort de som på sin höjd lät en anmäla sig till en mailinglista till skillnad från de företag som kunde berätta hur just du skulle passa in i organisationen och varför just dina egenskaper är värdefulla.

De företag som inser detta, och proaktivt söker sig till de blivande arbetssökande, har en bra mycket bättre chans än de HR-avdelningar som bara sittar och väntar på att ansökningar skall droppa in av sig själv i Outlook.

Detta inlägg går lite i linje med ett tidigare om intryck av företag på en arbetsmarknadsdag.

Saker att INTE säga på en intervju

En erfarenhet jag bär med mig i mitt arbetssökande nu är att jag tidigare har suttit på andra sidan bordet. Jag påbörjade mina studier lite senare i livet än traditionellt och hann med att jobba en del år innan, bland annat i positioner där jag haft eller deltagit i arbetsintervjuer.

Bland annat har jag upplevt några riktigt katastrofala intervjuer. Alltifrån så katastrofala att man efteråt skakat på huvudet och undrat om man drömde allt, eller helt enkelt situationer där det visat sig att kandidaten inte alls passar ihop med vad som efterfrågas. Såhär i efterhand (detta var ganska många år sen) ter de sig lite komiska...

Här är två anekdoter.

Samarbetsvillig? Nä.

Intervjun gällde en position för en erfaren programmerare till ett tajt utvecklingsteam. Kandidaten var relativt erfaren, akademiska bakgrund och hade erfarenhet av området. Det tekniska såg bra ut och kompetensen var inget problem. Problemet började uppdaga sig när personen ifråga säger...

Initialt kan jag tänka mig vara en team player, men sen ser jag gärna att jag får en mer central roll...

Klart det är bra med ambitioner! Kanske mindre bra om de tar sig uttryck på detta vis... Som russin på kakan la kandidaten till:

Kan jag jobba [heltid] på distans och skicka faktura istället för att få lön?

Att jobba tillsammans med andra, ödmjukhet, dela med sig av kunskap. Några viktiga punkter som han behövde jobba på.

Nej tack.

"Oj, glömde jag nämna mytoman i mitt CV?"

Intervju gällande samma tjänst som personen innan.

Personen listade många efterfrågade saker i CV'et, även om det inte gick in på detaljer. Tidigare arbetslivserfarenhet såg dock lite udda ut. Varför har någon med denna kompetens spenderat sina tio (10!) senaste år på olika befattningar som brevbärare på Posten!?

Jag har inte kännt att det riktigt varit rätt område att satsa på innan.

Data/IT inte rätt område? Ok att det var lite kärvare tider då, men att hellre välja att härva ett decennium som brevbärare istället känns lite udda. Nåväl, lika bra att fortsätta intervjun...

Jag ställde några frågor runt olika teknologier, algoritmer och datastrukturer (som var väldigt specifika för produkten som utvecklades). "Nä, nä...", den arbetssökande tappade för ett kort ögonblick lystret i ögonen och medgav att det inte var några områden han hade kommit i kontakt med.

Intervjun fortsatte och tillslut gick vi in på några projekt den sökande gjort som närmast kan liknas vid arbetsprover. På begäran beskrev han hur de var uppbyggda i stora drag rent arkitektuellt och vilka teknologier han använt.

Hoppsan. Nu droppades det trebokstavskombinationer som aldrig förr. Precis just de som han tidigare besvarade med att imitera ett frågetecken.

Nej tack.

Få betalt för att gå på intervju

Kan låta lite galet men är faktiskt verklighet, åtminstone är det vad startupföretaget NotchUp hoppas.

Det fungerar likt en CV-databas. Du fyller i din profil och sen kan företag finna dig via sökning i databasen. Skillnaden är att du även sätter ett pris vad du vill ha för att gå på intervju.

Enligt sajtens lilla kalkylator kan en civilingenjör i datateknik med några års erfarenhet åtminstone räkna med ett pris på $300-$400 för en intervju. Inte så tokigt. För att beivra missbruk finns även ett feedbacksystem för att undvika att folk sätter i system att gå på intervjuer för jobb som de inte är intresserade av bara för pengarna.

Tanken är att detta system dels garanterar för kandidaterna att företagen verkligen är seriösa och tänkt igenom vad de erbjuder när de kallar till intervju. För företagen är det ett sätt att ta bort mellanledet med en rekryterare (som tar en rejäl slant för att rekrytera mer seniora personer) och i större utsträckning nå kompetent folk som redan är anställda och kanske inte aktivt söker efter jobb.

Sajten är i beta nu och har nått relativt bra framgång, främst i Silicon Valley. Vore intressant att se om en motsvarande modell skulle fungera i Sverige.

Hitta exjobb i datateknik

Att finna examensarbete är inte det lättast. Vad skall man göra, och var skall man göra det?

Det traditionella är att leta i diverse listor, t.ex. Nationella Exjobb-poolen eller på utannonserade exjobb på företags hemsidor. Många högskolor får in exjobbsmöjligheter från företag till deras karriärscenter eller motsvarande, så det är också ett alternativ.

Kvalitén på de exjobb som erbjuds är varierande. Många kan vara på väldigt låg nivå och totalt sakna någon form av akademisk höjd. Känns snarare som företag som är ute efter billig arbetskraft.

Att endast utgå från utannonserade exjobb är begränsade. Att ha egna idéer och närma sig potentiellt intresserade företag kommer antagligen vara mer givande i slutändan. Dels kommer man inte konkurrera om samma exjobb med andra, dels har man större möjlighet att anpassa det precis efter vad man själv vill.

Att sen komma på ett exjobb själv är i och för sig bara det svårt. Varför inte låta någon annan göra det? Företaget du vill jobba på!

En grundförutsättning är att du har någorlunda koll på din kompetens och vad du kan tänka dig för exjobb. (Har du inte det så har du nog större problem än att fundera över exjobb.)

Genom att fokusera på att söka jobb så visar du på vad du kan erbjuda ett företag. Om företaget tycker du är intressant för anställning så ser de uppenbart ett värde i din kompetens, och således bör de också kunna se värdet i att du utför ett examensarbete där.

Nästa steg är att i dialog med företaget se vad för utmaningar företaget står inför (utifrån en hypotetisk framtida roll för dig), är det ny teknologi som behöver utvärderas, en prototyp att ta fram, se om en alternativ arkitektur är tillämpbar, osv. Sen kan man vända på det - vad för områden eller egenskaper behöver du förstärka för att vara ännu mer intressant för företaget? Använder företaget ett ramverk du själv inte varit i kontakt med t.ex.? Då är exjobbet en möjlighet att stärka upp just den kompetensen hos dig.

De formella kraven på vetenskaplig grund och akademiska höjd brukar gå att lösa för det mesta.

Detta sätt att gå tillväga funkar kanske inte på alla företag eller för andra personer, men om inte annat kan förhoppningsvis det omvända sättet att tänka ge nya uppslag.

Olagliga frågor vid arbetsintervju

Av nyfikenhet kolla jag upp lite vad för regler och lagar som gäller avseende vilka frågor en arbetsgivare får ställa under en arbetsintervju.

Notera att min formella juridiska kompetens är obefintlig och mina källor är i princip diverse sidor jag sökt mig fram till på nätet (det vill säga aningen mindre trovärdiga än Sveriges Rikes Lag).

Baserat på vad jag funnit finns inte någon direkt lagstiftning som reglerar vilka frågor som inte får ställas vid en anställningsintervju. Däremot finns lagstiftning om olika form av diskriminering vilket i princip är det som styr vad som anses lämpligt och olämpligt vid en arbetsintervju.

I Sverige finns lagstiftning mot diskriminering på grund av religion, övertygelse, funktionshinder och sexuell läggning. Dessa lagstiftningar krävs av EU:s arbetslivsdirektiv 2000/78/EG med en väsentlig skillnad - Sverige har ingen lag mot åldersdiskriminering (åtminstone inte än).

En arbetsintervju är som ett samtal mellan två personer, bara under lite speciella omständigheter. Så det är viktigt att komma ihåg att man aldrig är skyldig till att svara på en fråga eller berätta något man inte vill.

Givetvis beror det mycket på frågan. Väljer du att inte svara på frågan om din kompetens inom .NET-utveckling med hänvisning till diskriminering på grund av religion (eftersom du närmast religöst fanatiskt motsätter dig allt som kommer från Microsoft) kan det ses som udda. För att vara lite mer seriös kan man nämna frågor rörande graviditet och planer på barn är sådana den sökande definitivt inte är skyldig att svara på.

Om arbetsgivaren väger in svaret rörande barn eller inte behöver inte vara relevant. Upplevs frågan som obehaglig och leder till att den sökande gör en sämre insats under intervjun än de annars skulle ha gjort kan vara skäl nog för att det skall kunna bli en rättslig process av det hela.

Ett fall som gick till arbetsdomstolen där den arbetssökande fick skadestånd på grund av etnisk diskriminering var där en palestinsk man sökte anställning som rektor på en kommunal skola. Han fick frågor under arbetsintervjun rörande sin kvinnosyn och domen säger att kommunen gjort sig skyldig till diskriminering då frågan ställdes med utgångspunkt i att han kom från ett muslimskt land.

Hänsyn till diskriminering har givetvis inte bara med själva frågorna att göra utan allting annat också. Väljs man eller väljs bort på grund av något som kan liknas vid diskriminering är det lika illa det.

I USA är det olagligt att fråga om ålder, till och med "När tog du examen?" är en olaglig fråga. Om man sen väljer att svara på frågan är en annan sak, väljer man att inte göra det är risken att man uppfattas som osamarbetsvillig.

Personligen har jag så vitt jag minns aldrig råkat ut för något som kan liknas vid diskriminering. Detta beror snarare på att jag är så typisk man kan vara (svenskt ursprung, man och således ej gravid, etc) än ett tecken på att diskriminering är ovanligt.

Det viktiga att tänka på är om frågan är relevant för arbetet. "Hur mycket väger du?" är en möjligt diskriminerande fråga, men att fråga om man klarar av att lyfta 25 kg och bära det 10 meter kan vara en relevant fråga ur arbetssäkerhetssynpunkt. Sen finns det givetvis specialfall, som t.ex. när man letar skådespelare till en specifik roll.

Är vi på väg ner nu?

Bistra nyheter börjar komma allt mer tätare. Telia Sonera gick inte så bra som väntat och lanserar nu ett sparpaket där närmare 2000 personer får sluta i Sverige (och ytterligare några i Finland).

Frågan är under vilken period denna nedbantning skall ske och vilka som får gå. Är det kaffedrickarna som släpar i korridorerna i väntan på pension som äntligen får den, eller drabbar det alla?

Nova Forum 2008

Som tidigare utlovat, en liten rapport från Nova Forum som gick av stapeln 4 februari. Nova Forum följt av Nova Galan på kvällen anordnas av och för studentnätverket Nova 100. Studenter från mer eller mindre hela Sverige deltog, Nova 100 stod för transport och kostnader oavsett om man bor i Lund eller Uppsala.

Syftet med detta inlägg är dels att dela med mig av vad jag upplevde, men också för att ge en liten inblick i hur dessa workshops fungerar och hur de case man skall komma på en lösning till kan se ut.

Under dagen deltar man i tre workshops på ca 90 minuter vardera. På varje workshop får man träffa tre företag och syftet är att ha en dialog och lite caseövningar för att ge en god bild av företaget. I regel är det ca 10-15 personer på varje workshop och i de fall man jobbar med case delas man upp i grupper om 4-5 personer vardera.

De företag jag var på workshop hos var Capgemini, Ericsson och IBM.

Capgemini

Den del av Capgemini som var representerad var Technology & Outsourcing (TOS). Upplägget var en kort introduktion av Capgemini följt av en caseövning där det handlade om att presentera en lösning hur man på ett bättre sätt skall åstakomma kunskapsspridning inom organisationen.

Naturligtvis var det extremt mycket outsourcing snack. Offshore, nearshore, rightshore och allt vad de hittar på.

Den bild jag fick runt roller, arbetsuppgifter och liknande kan jag inte påstå passa mig helt till hundra procent (bland annat för jag av privata skäl inte har möjlighet att åka ett halvår till Indien eller dylikt). Jag har dock tidigare varit kontakt med en annan del av Capgemini som jag kände passade mig betydligt bättre.

Ericsson

Ericssons workshop var den enda som kändes direkt riktad mot tekniker överhuvudtaget, och speciellt data och elektro. Det var Ericsson Research som berättade om hur de arbetade, vilka vägar som finns in till företaget och ett case runt IPTV.

Kan kännas som lite taskig tajming att delta i sådana här rekryteringsevents samtidigt som det skrivs om hur företaget minskar med 1000 personer i och med sparpaketet som presenterades i fredags. Men det var knappast något de själva kände till skulle komma, särskilt inte när detta planerades långt innan.

Caset gick ut på att se hur den IPTV lösning som fanns i form av en prototyp skulle kunna lanseras "på riktigt" och vad för problem och utmaningar detta skulle innebära, tekniska såväl som användar- och affärsmässiga. Det som var lite speciellt var att tittaren kunde ha en personlig profil inställd och därmed kunde mer relevant reklam visas för användaren.

Det jag personligen tyckte var intressant med detta case var att det var lätt, som många gjorde, att snöa in sig på det rent tekniska och hur det skulle fungera i praktiken. Medan den största utmaningen för att tjäna pengar på detta (Ericsson är ju intresserade av att leverera infrastruktur) är hur man skall komma runt det faktum att det rubbar en befintliga värdekedja och innebär till viss del en ny affärsmodell. Från att TV-kanalerna styr vilken reklam som sänds till alla, till att reklamen väljs dynamiskt i distributionsledet beroende på tittarprofil.

I form av swag fick man en 1 GB USB sticka som innehöll information om Ericsson och en lösenordsskyddad fil som innehöll en tävling. Lösenordet SMS'ades sen ut vid en given tidpunkt och förste person med rätt svar vann en mobiltelefon.

IBM

Personligen upplevde jag IBMs workshop som den definitivt mest professionellt genomförda. En erfaren (på IBM sen 69) norrman ledde workshop'en och hade stenkoll på allt till varenda aspekt av IBM till att memorera och tilltala alla deltagare med förnamn, för att inte nämna hur han styrde diskussion och frågeställningar med återkoppling till case och de övriga IBM representanterna. Var inte första gången han gjorde det. Imponerande.

Det case som presenterades rörde sig runt ett verkligt fall med ett multinationellt företag som vid uppköp hade en väldigt spretig miljö med olika affärssystem i varje land och även helt olika processer för den delen också. Företaget var i ett läge att något måste göras åt detta och system konsolideras, men respektive land tyckte just deras system var bäst och konflikter runt detta var oundvikligt. Uppgift: i form av konsult vad presenterar ni för lösning för företagsledningen på mötet om 30 minuter?

Knappast särskilt svårt case (fokusera på kärnverksamheten istället för att krångla med underhåll och utveckling av femtionelva affärssystem, gå med global partner (knappast osökt) för att konsolidera och utveckla enhetliga processer över hela organisationen) men väldigt bra underlag för vidare diskussion hur IBM jobbar och vilka roller och problemställningar i ett typiskt fall som detta.

Liten LED-ficklampa, finuerliga pennor och CD-skiva med information om IBM (känns inte CD lite 90-tal?) delades ut i IBM-påsar.

Nova Galan

Detta följdes av Nova Galan som tog plats på Tyrol (Gröna Lund) på kvällen med trerättersmiddag och slumpad bordsplacering (med företagsrepresentanter jämnt utspritt).

Middagen ackompanjerades med lite underhållning (stand-up med David Batra, bra men kanske lite väl mycket krystad kiss- och bajshumor för att nå till högre betyg) och diverse prisutdelningar i form av årets företag och årets nova.

Summering

Överlag en intressant dag och underhållande kväll. Alltid kul att träffa folk.

Tyvärr som det ofta är med just Nova 100 är att det är väldigt lite som passar oss datatekniker (eller tekniker överhuvudtaget). Är du jurist, ekonom eller läser industriell ekonomi finns det hur mycket som helst i form av företag och annat, men i princip var Ericssons workshop det enda om du var intresserad av utveckling snarare än management konsultning.

KISS: Keep It Simple, Stupid

Företaget med kanske Sveriges osexigaste namn, Ångpanneföreningen, har tydligen haft lite ohämmad brainstorming på HR-avdelningen och kommit på att använda en slags hacker challenge där man får söka jobb först när man klarar den.

Om man tycker det är jobbigt att fylla i ett formulär istället för att kunna skicka sin CV när man söker jobb, vad tycker man då om det här? Lär ju knappast bli några spontanansökningar av de som väljer att prioritera familjen först på fritiden.

Visst lyckades de få viss publicitet, så på så viss kanske det var lyckat. Men i övrigt tycker jag det är helt kass. Särskilt idag. Vill de ha ansökningar bör de ju inte sätta upp än mer i hinder.

Till en börja kan de försöka håll koll på sina papper och ha fungerande rutiner för rekrytering. Jag talade med en representant från ÅF under en arbetsmarknadsdag sent i höstas och fick då namn och email på en person som jag "absolut" skulle kontakta. Dels för att det var rätt avdelning för mig, dels för att min kompetens var "sååå" eftertraktad (vilket de sa till alla som nämnde något med data).

Hur som helst, trots namnet skickade jag iväg mitt CV runt årsskiftet med lite annan information. Har de hört av sig? Har de ens tackat och bett om att få återkomma? Nä.

Med tanke på den framgång mitt CV rönt hos andra företag inbillar jag mig att det kanske inte är det som är fel.

Att de skall krångla till det när det är så enkelt.

• Presentera företaget, dess arbetskultur och värderingar på ett ärligt sätt (skippa innehållslösa saker som "högt i taket" - ge konkreta exempel)


• Beskriv vad för roll de ser för den arbetssökande med fokus på hur den faktiskt passar personen ifråga.


• Respektera tid och vem den arbetssökande är. Ha koll på grejerna, läs på om CV'et, tänka efter hur personen skulle passa in.


• Se till att ha vid intervju, eller rådfråga innan, kompetent personal som kan bedöma de tekniska meriterna på CV'et utifrån tidigare projekt. Har du jobbat med webapplikationsutveckling i 5 år är det bara negativt att bli ombedd att skriva SQL-satser på whiteboard för att visa att man vet vad en join är.


• Lägg ner katt-och-råtta-leken. Vill företaget ha personen, ge ett konkret erbjudande med allt det innefattar. Visar företaget inget intresse vänder sig den sökande hellre till någon annan.

När det gäller studenter och arbetmarknadsdagar så är det förvånadsvärt många företag som har problem att hålla reda på och följa upp kandidater de säger sig vara intresserade av. Det är väl ändå därför de är där?

Får mig inte helt osökt att tänka på K.I.S.S....

Nova 100: Nova Forum

Senare idag är det Nova Forum som anordnas av studentnätverket Nova 100.

Nova Forum innebär främst att man deltar i tre workshops för tre olika företag. Jag har inte tidigare varit på Nova Forum men på liknande workshops, och det handlar oftast om att i grupp lösa något case relevant för företaget.

Företagen hoppas givetvis finna potentiella medarbetare bland deltagarna i workshopen och deltagarna försöker utmärka sig så mycket som möjligt. Kan bli ganska patetiskt om varenda gruppmedlem på förhand bestämt sig att just han/hon skall ta ledarrollen i gruppen.

En rapport om vad jag tyckte kommer under morgondagen...

Låt arbetsgivarna hitta dig

Som ett av alternativen i min strategi för att söka jobb är att använda mig av jobbsajter och CV-databaser.

Jag har registrerat mig på samtliga av de större (så vitt jag vet) och börjar nu efter cirka en månad få en känsla över vilka som fungerar bra och mindre bra (utifrån mitt perspektiv som blivande civilingenjör i datateknik). Min bedömning om vad som är bra är helt enkelt hur många kontakter de förmedlat som lett till intervju.

För mig har följande tre varit överlägset bäst jämfört med övriga:

• CSJobb
• Monster
• StepStone

De har ungefär lett till lika många kontakter var. Värd att nämna är också JobbGuiden.se som inte har lett till någon kontakt, men däremot verkar ha många relevanta jobb registrerade samt ett smidigt verktyg som gör att man kan få veckomail med tjänster relevanta för ens profil.

Vad jag inte inkluderat i bedömningen av dessa är rekryteringsfirmor som också erbjuder arbetssökande att registrera sitt CV hos dem. Mer om dessa i ett annat inlägg.

Skulle jag missat någon relevant jobbsajt tar jag gärna emot tips i kommentarerna.

Jobberbjudande via LinkedIn

Att en stor del rekryterare använder LinkedIn råder ingen tvekan om. I övervägande syfte verkar det dock vara för att kolla upp en ytterligare, snarare än att söka potentiella kandidater.

Nyligen blev jag dock kontaktad, via LinkedIn för första gången, avseende en tjänst hos Oracle.

En rekryterare baserad på Irland letade passande personer för en konsulttjänst med säljanknytning hos Oracle i Sverige.

Jag har ingen fakta att styrka påståendet, men det känns som utländska rekryterare i större utsträckning använder LinkedIn som lite av en CV-databas och faktiskt letar efter folk mer än bara använda det för att verifiera personer de redan känner till.

Hur som helst så läste nog inte rekryteraren igenom min profil särskilt noga (vilket tyvärr är alltför vanligt), för jag tror knappast Oracle är öppna för att ta in en exjobbare som sen efter avslutat examensarbete övergår i en heltidsanställning.

Jag påpekade ovanstående och tackade för kontakten. Han gör nog detsamma.

Under en tid innan studierna utvecklade jag faktiskt för Oracle, gick till och med en kurs på Oracle University som det så tjusigt heter. Det jag kommer ihåg var dock att licenserna var svindyra, alla verktyg kändes som de var ett decenium föråldrade och alla helst ändå ville köra MySQL men det gick inte (fanns inte stöd för transaction då tror jag det var).

Så med den smaken i mun kan jag ju inte säga att Oracle har varit något favoritföretag. O andra sidan innebär ju det att det finns saker att göra bättre, och det är ju däremot intressant.

Cobol: I teknikens framkant

Såg precis en platsannons där en erfaren Cobol-utvecklare sökes för förvaltning av datawarehouse, och erfarenhet av utveckling i stordatormiljö.

Inte direkt något man skall söka sig till om man blir ledsen när man "bara" kan utveckla i .NET 2.0 istället för 3.5. O andra sidan står det i annonsen "du har även lätt att ta till dig ny teknik och nya verktyg". På något sätt har jag svårt att se att den egenskapen passar speciellt bra in på någon som idag är Cobol-utvecklare.

Men jag kan tänka mig att de få i Sverige som räknas till de erfarna Cobol-utvecklarna (och har den ovan nämnda egenskapen) säkerligen kan få riktigt bra betalt. Det finns ju en anledning att systemen fortfarande är i Cobol, de är så kritiska att man knappt vågar peta på dem.

Passa på när vi är på topp

När jag funnit något relevant har jag smugit in ett litet inlägg då och då om efterfrågan på datatekniker och ingenjörer, hur bra läge det är just nu, och så vidare...

Men hur länge kommer detta läge på arbetsmarknaden att stå sig? Börsen är skakig, ekonomin på andra sidan Atlanten påverkar oss alla på ett eller annat sätt, oron att högkonjunkturen vänder är ofta självuppfyllande...

Bara en titt på förstasidan idag hos Computer Sweden listar en rad dystra nyheter:

• Yahoo sparkar 1000 efter svag rapport
• Klent resultat från VMware
• HiQ når inte ända fram

Visst fanns det i och för sig någon enstaka mer positiv artikel, men på det hela taget är det inte riktigt samma takter som för ett år sedan.

När det börjar gå ner så kan det förändra sig ganska snabbt på marknaden för arbetssökanden. Att dra ner på nyanställningar är bland det första man gör när framtiden ter sig mer osäker, speciellt i Sverige där att åberopa arbetsbrist är det enda rimliga sättet att säga upp någon, och till och med då får man dras med förtursregler och liknande som från arbetsgivarens sida inte är optimalt.

Så vad skall man göra? Passa på medan det ser ljust ut!

Börjar man närma sig slutet av sin utbildning kan man lika gärna gå ut nu och leta jobb/examensarbete även om man inte kommer finnas 100% tillgänglig (dvs efter avslutat examensarbete) förrens i början av 2009. Redan i sommar kanske det är bra mycket svårare.

Mitt personliga angreppssätt är som tidigare nämnt att söka jobb med möjligheten till examensarbete inledningsvis. Med några få undantag har det inte varit några problem för de företag jag varit i kontakt med. Eftersom den tänkta rollen är så pass långsiktig och inte rör sig om något akut resursbehov är det heller inte några problem att vara ute i god tid, jämfört med att vänta för sakens skull tills dess det är 1-2 månader kvar.

Ingenjörsbrist igen

Känns som man hört det förr, att det är brist på ingenjörer, men nu är det tydligen ett faktum enligt Regeringens Globaliseringsråd och förbundet Sveriges Ingenjörer.

IDG har väl egentligen aldrig gjort sig kända för sin journalistiska talang, så att de satt titeln på artikeln till att krisen är ett faktum men den pressrelease det bygger på säger att det är en risk får väl ses som rätt typiskt.

Fackförbundet Sveriges Ingenjörer kan heller inte ses om helt objektiva i frågan, det är ju dem och deras medlemmar som främst tjänar på att sprida detta "faktum".

Jag hävdar givetvis inte att det är fel, det kommer säkerligen råda brist på ingenjörer i framtiden. Själv tackar jag och tar emot, kan inte bli bättre tajming att komma ut som civilingenjör just nu.

Enligt SCB så har totalt antal högskolestuderanden gått ner från ca 327k år 2003 till 303k år 2006. Dock så är det fortfarande mer än de 291 118 stycken år 2001. Artikeln hävdar att studenter på ingenjörsprogrammen minskade med 30% från 2001 till 2007.

Den givna följdfrågan är då, vad läser folk till istället? Det är ju jämfört med 2001 fortfarande fler som pluggar.

Återigen enligt SCB så är det flest sökande till lärarutbildningen (12%), därefter ekonomprogrammen och civilingenjörsutbildningen (8% vardera). Det kommer alltså vara krisaktig brist, men samtidigt har civilingenjörsutbildningen delad andra plats på listan med flest sökanden?

Det känns som det ligger en fisk begraven någonstans.

Intryck av företag under arbetsmarknadsdagar

Arbetsmarknadsdagar annordnas vid de flesta högskolor och universitet och är ett utmärkt sätt att träffa potentiella arbetsgivare. Det är ett bra tillfälle att under lite mer informella förhållanden känna på och se hur olika företag är, om de är intresserade av ens profil och om man själv tycker de verkar spännande.

Eftersom arbetsmarknadsdagar är lite av en genväg i rekryteringsprocessen jämfört med att skicka in ett CV via en emailadress på hemsidan är det via den vägen många studenter finner sitt framtida tillhåll. Jag vet flera personer som inte finner någon anledning att söka jobb på annat sätt än just via arbetsmarknadsdagar, inte för att de inte orkar, utan för att arbetsmarknadsdagarna har ett så bra utbud av företag.

Detta ställer dock krav på företagen. Det intryck man får av ett företag, och framförallt personen som representerar företaget, kan vara avgörande om man ger dem ett CV eller struntar i dem helt.

Det svåra är att bedöma om det bara är personen man talar med som är grymt tråkig men företaget bakom är jätteskoj. Eller åt andra hållet, en positiv, inspirerande HR-person med oemotståndlig charm man bara inte kan säga nej till (men sen är jobbet i sig trist).

Jag tänkte belysa detta med några självupplevda exempel, och passa på att utnyttja den relativa anonymiteten i denna blogg och i varje exempel hänga ut det skyldiga företaget (hur skall de annars lära sig?).

Disclaimer: Det bör dock påpekas att detta är ytterst subjektivt. Något som jag själv upplevde som negativt skulle säkert av någon annan upplevas som positivt. Lika mycket som det är "fel" på företaget/personen kan det lika gärna vara "fel" på mig.

Av en slump råkar alla dess tre vara konsultföretag, så åtminstone är de lite jämförbara.

Exempel 1: Katastrofalt - Accenture

Personen jag talade med gav ett uttråkat och lojt intryck. Trots att det var förmiddag såg det ut som hon redan stått där en vecka och var totalt less på att försöka sälja företaget som en positiv arbetsgivare. På några frågor om möjliga roller för en datatekniker höjde hon näsan i vädret och hänvisade trött till hemsidan. Att komma på tanken att fråga mig om min bakgrund och vad jag sökte var hon aldrig i närheten av.

Vad är syftet med att vara närvarande under en arbetsmarknadsdag om det enda man gör är att hänvisa till sin hemsida istället för att försöka svara på frågor?

Värt att nämna är att jag talade med Accenture på samma arbetsmarknadsdag året innan. Då fann de min profil så intressant att jag blev inbjuden till deras "invitation only" event på kontoret där de skulle försöka snärja de bäst lämpade kandidaterna. Åtminstone gjorde det att jag blev lite nyfiken på företaget, men det senaste intrycket gjorde bara att min (negativa) bild av Accenture förstärktes ännu mer.

Exempel 2: Mindre bra - TietoEnator

Klart att TietoEnator skulle kunna vara intressant för en datatekniker, något skoj måste det ju finnas, tänkte jag.

Han knappt nämna att jag gick sista året på civilingenjörsutbildningen i datateknik. Efter andra stavelsen i datateknik utbrister TietoEnator-representanten med ivrigt viftande armar "Vi vill ha alla som läst nått med data!"

Det skulle ju kunna vara bra sagt (i desperata tider), men när det idag finns ganska många alternativ för en datatekniker vill man höra något mer än "vi tar alla". Man vill höra varför de vill ha just en själv. Vad finns det för roller för någon med just min kompetens? Vad finns det för projekt som kan vara lockande för mig? Den dialogen fanns det inte någon möjlighet att ha (ingen i montern hade någon koll på något kändes det som).

Istället för att ta hänsyn till mig som individ och få mig att förstå hur jag skulle passa in i organisationen kändes det istället som de bara var intresserade av att samla emailadresser på hög.

Exempel 3: Mycket bra - Netlight

Dags för ett uppmuntrande positivt exempel. Kände då inte till Netlight mer än att det var ett konsultföretag. Jag gick fram och hälsade.

Representanten frågade vad jag studerade, för att därefter kort presentera företaget. Detta gjordes på ett entusiastiskt och inspirerande sätt, piggt med ett leende (motsats till exempel 1).

Jag svarade med att berätta lite mer om mig själv och min bakgrund. Representanten lyssnade noga på allt jag sa (i mitt försök att kort förklara min utbildning, erfarenhet och meriterande extraarbete) och flikade in med kommentarer och följdfrågor.

Sen det viktigaste. Hon följde upp detta med att bekräfta att och framförallt varför min profil verkade intressant för dem. Sen förklarade hon på vilket sätt en roll på Netlight skulle passa mina kvalitéer och ambitioner (motsats till exempel 2).

Detta gjorde att jag fick intrycket att de var en intressant arbetsgivare och det fanns en roll som skulle passa just mig.

Slutsats

Vikten att som företag göra gott intryck på tillställningar som arbetsmarknadsdagar är långt viktigare än det den enskilde student går ifrån med efter att besök i montern.

I datasalarna under veckor efteråt berättades det om intryck, uttalanden och företagsrepresentanter. Gav ett visst företag speciellt dåligt intryck kan de vara säkra på att nära på alla studenter i sista årskurs (och näst sista för den delen också) hade fått reda på det. På motsvarande sätt berättades det om företag som upplevts som oväntat intressanta.

Än idag, tre år senare, skämtas det om representanten för ett mjukvarutvecklingsföretag (minns ej namnet) som på frågan om vilka teknologier deras egenutvecklade plattform byggde på, kort och gott svarade "den är XML-baserad" som svar på allt.

En framtid som SAP-konsult

Gillar man affärssystem och kan tänka sig en framtid som SAP-konsult ser man ut att gå en ljus framtid till mötes.

Nyss länkade artikel nämner bland annat...

Varje SAP-konsult är värd 1,5 miljoner i omsättning per år.

I Sverige finns det totalt 1 200 SAP-konsulter och behovet av konsulter ska femdubblas inom fem till tio år...

Ganska goda förutsättningar inför löneförhandlingen alltså.

SAP är ju kanske inget man installerar hemma på datorn och labbar loss på, så mycket hänger på att man studerar någon relevant inriktning och har intresse av affärsystem.

Personligen känner jag mig inte särskilt intresserad av att sitta och konfigurera obskyra SAP-moduler med andra lika obskyra affärssystem, däremot är det helt klart mer intressant att försöka göra processer inom verksamheter mer smidiga och smarta med hjälp av IT.

En annan aspekt är att de företag som har SAP-konsulter brukar vara en viss typ av företag, med en viss kultur. En kultur präglad av bakåtslickat hår, dryg attityd och små managementkonsulter på några dagar över tjugo år klädda i kostym/dräkt som minsann skall visa ledningen i kundföretaget hur deras företag bäst skall drivas.

Förlåt, sista stycket är endast präglat av mina fördomar (var kommer de ifrån måntro?) och är såklart en grov generalisering Jag vet egentligen knappt alls vad det innebär att jobba med SAP eller vara managementkonsult. Har du andra erfarenheter, kommentera gärna.

Söka jobb är ett heltidsjobb

Ibland brukar det sägas att söka jobb är ett heltidsjobb. Jag börjar förstå varför...

Det handlar inte om att skicka ansökningar (hittils har jag faktiskt inte skrivit ett enda "riktat" personligt brev överhuvudtaget utöver mitt generella). Det handlar om att gå på intervjuer.

Förrutom föreläsningar och annat har jag sju (7) intervjuer bokade under nästa vecka. Det finns två potentiella guldkorn jag hoppas extra mycket på, vi får se...

Första löneförhandling

Från det företag som vill erbjuda mig en anställning blir nu nästa steg en diskussion om just erbjudandet. Det innefattar också saker som lön och förmåner. Blir lite speciellt att förhandla om något sådant innan man ens börjat med exjobbet.

Sen är frågan hur konkret det blir. Handlar det i praktiken om ett anställningsavtal som tar vid efter exjobbet när jag så att säga inte har några fler åtaganden till studierna? Eller handlar det mer om någon symbolisk ersättning under tiden för examensarbetet och sen följer en ny förhandling inför anställningen? Eller vill de anställa mig redan under exjobbstiden?

Även om lönen inte är det viktigaste så är det definitivt en viktig del av det jag väger in när jag gör mitt slutgiltiga beslut. Ju högre desto bättre, naturligtvis. Och eftersom jag väljer företag i första hand efter den framtida heltidsrollen är just lön en viktig faktor i beslutet nu i vår när jag väljer var jag skall gå. Så på något sätt bör diskussionen även utmynna i åtminstone en indikation på lönenivån. Allra bäst vore ett konkret bud.

Blir mycket intressant att se hur just förhandlingen om förmåner blir. Både vad de innefattar och från och med när, men givetvis också nivå.

Med tanke på förhandling och lön och sådant vore det extra bra om man lyckas gå vidare med något annat intressant företag, just för att ha möjlighet att jämföra erbjudanden. Om inte annat bör det vara ett bra utgångsläge rent förhandlingsmässigt.

Flykt från konsultbolag ger möjligheter

Jag läste nyligen en artikel om hur många seniora väljer att sluta på konsultbolag för antingen starta eget eller gå till företag med en lönemodell som innebär att en större del av lönen är prestationsbaserad.

Anledning till det är att de vet hur mycket pengar de drar in till företaget, och de vet hur liten del av kakan de själva får.

Detta är ju inte särskilt förvånande och rätt typiskt för en högkonjunktur. De vet att deras kompetens behövs och de vill hellre slita åt sig själva än någon annan. Risken är att om man inte får några jobb så får man heller ingen lön, men i dagsläget är knappast det ett problem. Snarare är det så att man väljer att ta färre jobb och jobba mindre (men med samma lön jämfört med tidigare).

Ytterligare en av anledningarna som nämns är att de mer seniora tycker det är jobbigt att lära upp juniora konsulter. Tycker man inte det är kul att få andra människor att utvecklas och växa så är det klart att det känns jobbigt, samtidigt får man ha förståelse för att det kanske inte är en "utbildarroll" de önskat sig när de anställdes

Det fina med denna utveckling är ju just att som driftig snart klar civilingenjör i datateknik är det ett utmärkt förhandlingsläge att söka sig till något av de större konsultbolagen. Det är alltmer uppenbart att de måste göra allt för att hålla i sin anställda, samtidigt som det öppnas upp än mer platser när de seniora lämnar.

Givetvis kan inte en nyutexad gå in och ta en roll som seniorkonsult, men förutsättningarna finns för att nå dit inom en inte alltför lång tid. Kan man även påvisa att man är självgående, lära sig ny teknologier lätt och är ansvarsfull, ja då har man nog inga problem att få jobb med relativt bra villkor som nyutexaminerad.

Tacka ja så är allt klart?

Som jag skrev igår har nu allt intervjuande lett till ett erbjudande om anställning hos ett intressant företag.

Allt känns rätt och skulle jag besluta nu idag skulle jag definitivt tacka ja och vara hur nöjd som helst (nöjdheten beror också lite på löneförhandlingen och sådant som väntar i och för sig).

Därför känns det nära till hands att slå sig till ro och strunta i att springa på massa intervjuer som jag gjort senaste tiden (senaste i förmiddags var jag iväg till ett nytt företag).

Jag var nära att göra just så i början av jobbsökandet under december efter två intervjuer på samma företag. Inget konkret erbjudande då men det kändes som vi var på rätt spår både med tanke på exjobb så väl som anställning. Tyvärr dök det upp lite omständigheter i efterhand som gjorde att alternativet inte kändes riktigt lika intressant för mig längre, så det var tur att jag fortsatte att söka och fullföljde de kontakter jag tidigare etablerat (bland annat via arbetsmarknadsmässor och liknande).

Min plan är att under våren bestämma mig för vilket företag jag skall välja. Mitt examensarbete börjar först till hösten, så det finns egentligen ingen anledning att stressa på beslutet just nu. Eftersom den erbjudna rollen är så långsiktig (nästan ett fullt år till dess man är fullt tillgänglig till 100% med tanke på exjobbet) är det inte särskilt stor risk att de skulle ändra sig för att det t.ex. dyker upp en annan kandidat.

Så planen är att fortsätta med övriga spår för att tillslut väga dem mot varandra och välja det som känns allra bäst. Men jag måste medge att det är lockande att säga ja direkt bara för att kunna sätta igång och tänka lite runt de uppgifter det är tänkt man skall lösa...

Första erbjudandet

Jag fick precis första erbjudandet om anställning. En signifikant milstolpe i jobbsökandet kan man säga.

Under den senaste tiden har jag varit på många intervjuer hos företag, och nu börjar så smått andra-intervjuerna komma då man går vidare och får träffa lite andra personer och mer i detalj diskuterar vad det är tänkt man skall utträtta. Så var det aktuella fallet, och det verkar ju uppenbart gått bra.

Det som är extra glädjande är att företaget och den aktuella rollen har definitivt legat i topp på listan över de ställen jag besökt som jag mest fattat tycke för. Dessutom har det för dem aldrig varit några problem med att jag kan inleda med att göra examensarbetet.

Jag har fortfarande många krokar ute och många företag som sagt sig intresserade efter första intervjun, så även om det är lockande att säga ja till första bästa är det nog säkrast att fullfölja alla möjligheter.

(O)erfarna intervjuare

Efter en intervju tidigare idag på ett intressant företag (som för tankarna tillbaka på dot-com tiden, förhoppningsvis det positiva) funderade jag på skillnaderna mellan att bli intervjuad av en erfaren rekryterare och någon som egentligen inte har som främsta uppgift att sköta anställningsintervjuer.

Anställningsintervjun handlar ju lite om att sälja sig själv, och för att göra det visar man på förträffligheten i ens erfarenhet med tidigare anställningar, utbildning, övriga meriter, personliga egenskaper, m.m.

Detta är områden som arbetsgivaren behöver känna till om kandidaten så mycket som möjligt. Därför kan det bli lätt frustrerande när den som intervjuar lite sporadiskt fastnar i trevliga men kanske för sammanhanget inte helt relevanta aspekter. Istället tvingas man själva hela tiden måste försöka styra tillbaka samtalet till rätt ställe och försöka ta nästa steg i den kronologiska ordningen över vad man åstakommit. Just för att försäkra sig om att de fått en så komplett bild av som möjligt över ens kompetens och egenskaper.

Personligen tycker jag det numera är lite av ett nöje att bli intervjuad av en professionell rekryterare. Allt bara flödar. Alla områden täcks på en strukturerat sätt och man slipper saker som "...får jag bara berätta lite till? Jag har ju gjort det här projektet också..." bara för den som intervjuar glömde att fråga något om de andra fem åren arbetslivserfarenhet som inte berörts under samtalet.

Vad jag märkt går professionella rektyrerare mer ofta enligt ett ganska standardiserat upplägg. Kanske just för att de intervjuar så många och vill se till alla har blivit frågade åtminstone ett visst antal gemensamma frågor?

Jag har försökt räkna efter hur många gånger den klassiska frågan om dina starka och svaga sidor dykt upp. Om det är en professionell rekryterare uppskattar jag det upp till 50% chans, medan i övrigt är det lite mer sällsynt men inte helt ovanligt.

Är de riktigt på hugget kan man få en följdfråga över vad man kan förbättra hos sig själv. Det givna svaret är såklart "allt!" (men det måste komma spontant för att visa på äkta ödmjukhet ;) ).

Man kan undra hur mycket frågor som de om dina starka/svaga sidor egentligen ger med tanke på att de nämns i varenda artikel som handlar om att söka jobb och gå på intervju. Få svar är nog så intränade som just detta. Det är ju knappast under en anställningsintervju det är rätt läge att bryta ihop och säga att man har en tendens att gärna slösurfa bort ett par timmar per arbetsdag om nu så skulle vara fallet.

Jobb i spelbranschen

Spelbranschen, och speciellt den svenska, går bättre än någonsin. Samtliga större svenska företag i branschen har en hel drös med tjänster utannonserade.

DICE har länge varit den största utvecklaren i Sverige, med början från pinball-tiden på Amiga. Avalanche Studios har växt under senare år och är nu runt 150 personer med flera stora projekt. GRIN har tagit rejäl fart sen prestigeprojekt som Ghost Recon och söker folk både till Stockholm såväl som Göteborg. Även Starbreeze i Uppsala har kommit ordentligt på fötterna sen tiden då det främsta de hade var Enclave.

Problemet som alltid är att i många fall är det erfaret folk som efterfrågas, vilket det är stor brist på (de är av uppenbara skäl redan anställda). Mer folk behövs, så nyutexade är en viktig källa. Att komma in via examensarbete är ett bra sätt. Vad jag vet så har framförallt Avalanche Studios ofta ett helt gäng examensarbetare, där merparten fortsätter med anställning. Även de övriga tar säkert in några enstaka åtminstone om man har relevant bakgrund och intressant inriktning på sitt examensarbete.

Företagen blir större, en projektbudget på under hundra miljoner kronor anses som ett mindre projekt, konsoller blir allt mer komplexa - allt gör att det är allt större krav på organisationen. Inte bara de enskildas individuella kompetens inom programmering, utan mer och mer fokus hamnar på projektstyrning, kvalitetssäkring, metodik, stödsystem och så vidare. Detta öppnar för intressanta utvecklingsmöjligheter om man inte tänkt jobba som programmerare i hela sitt liv.

Kompetenser som nödvändigtvis inte bara har med spelutveckling efterfrågas. Folk till utveckling och hantering av komplexa bygg- och testsystem, verktygsutveckling (exportering grafikprogram, banbyggande, osv) är det ständigt efterfrågan på. Så även om du inte har shaderprogrammering som hobby och drömmer om linjär algebra finns öppningar.

Jämfört med en motsvarande roll utanför spelbranschen är oftast lönen lite lägre för en spelutvecklare. Besitter man spetskompetens inom något efterfrågat område och har en del erfarenhet kan den dock hoppa upp ordentligt över snittet.

Branschen och företaget har mognat i takt med projektbudgeten ökat. Det anses inte längre så tufft att sova under skrivbordet på natten och många av de erfarna har nu barn och familj. Kraven är högre från förläggarna när det gäller projektstyrning och riskminimering, så även om det antagligen är en hel del mer övertid än snittet i andra branscher är det på väg åt rätt håll.

Det roliga är att det är kul att utveckla spel, den ständiga strävan att göra ännu bättre och häftigare spel och en kreativ arbetsmiljö i största allmänhet som få andra branscher kan matcha. Det är dock inget jobb man har lite vid sidan av, fullt engagemang gäller oavsett om det är crunch eller ej.

Statusuppdatering

Dags för en statusuppdatering över jobbsökandet. Räknar man in de företag jag på ett eller annat sätt har haft minst en intervju med ser uppdelning ut på följande sätt:

• Konsultbolag (mindre): 2 st.
• Konsultbolag (större): 2 st.
• Produktbolag: 5 st.
• Statligt: 1 st.

Med mindre konsultbolag menar jag ett med under 1000 anställda. Med produktbolag tänker jag på företag som själva utvecklar en eller flera egna produkter eller tjänster. Bland dessa är det ganska olika branscher, bland annat gambling, bank/finans och web 2.0 (om man får kalla det en egen bransch).

Utöver dessa finns flera jag varit i kontakt med via arbetsmarknadsdagar och liknande som uttryckt intresse och potentiellt kan komma att bli aktuella under våren.

Nu är det ju inte så att jag har fått ett konkret erbjudande från alla dessa, men de har varit intresserade och velat gå vidare i processen åtminstone. Några har jag varit på två intervjuer hos.

Även om jag har några favoriter är det svårt att rangordna alla eftersom man inte vet riktigt allt än. Vid första intervjun är det mycket att sälja sig själv (från båda parter), först vid andra intervjun brukar det mer konkret handla om hur en framtida roll skulle se ut mer i detalj.

Bland dessa finns också ett och ett halvt företag som jag nästan bestämt mig för att inte gå vidare md. Det ena var det jag nämnde i förra inlägget och det andra velar jag lite om (därav det halva) på grund av en del "graverande omständigheter" som kommit mig till känna (får bli ett inlägg om det senare, intressant dilemma).

Skräckintervju

Häromdagen var jag på en intervju hos ett företag som funnit mitt CV via en jobbsajt. De var mycket intresserade och ville träffas så fort som möjligt. Den tänkta rollen de beskrev över telefon lät intressant, samtidigt var jag noga med att förtydliga att jag läste sista året på utbildningen. De hade koll, inga problem fick jag till svar.

Kom till intervjun, hälsade på personen som kontaktade mig och fick sen träffa VD'n.

Det började med att han trodde jag i princip skulle kunna börja jobba följande vecka. Han återkom om och om igen hur min profil passade så bra efter det han läst i CV'et, men ju längre intervjun gick desto mer uppenbart var det att han hade skippat den delen som kan liknas vid mitt personliga brev. Den biten som förklarar min situation, hur jag ser på framtiden och vad jag vill.

Trots detta missöde körde vi på. Det de hade problem med var att kunderna inte var tillräckligt involverade i produktutvecklingen, att med tiden gled kundens mål i form av affärsnytta iväg från vad som egentligen skedde. Tillslut visste ingen vad eller varför man gjorde något.

Naturligtvis blev jag nyfiken på hur utvecklingsorganisationen såg ut och hur projekt drevs. Det jag fick höra var något som kan liknas vid ett skolboksexempel (en skolbok från 70-talet!) av vattenfallsmodellen. Ungefär så långt ifrån agil metodik som man kan komma kändes det som.

Efter några fler följdfrågor från min sida fick jag ett svar som kan liknas vid "äh, egentligen har jag inte så mycket koll på det där". Det tyckte jag summerade ganska väl det intrycket jag fick av personen ifrågas intresse överhuvudtaget när det kom till mjukvaruutveckling utöver att det genererade fakturor till kunder.

Att säga att jag fick ett dåligt intryck av företaget är en underdrift. Vi skall höras av under nästa vecka, och jag fick stålsätta mig för att inte ringa direkt efter jag gått utanför dörren för att säga nej.

Om någon har något eget exempel på "skräckintervju" (åt ena eller andra hållet), dela gärna med er.