Skräckintervju

Häromdagen var jag på en intervju hos ett företag som funnit mitt CV via en jobbsajt. De var mycket intresserade och ville träffas så fort som möjligt. Den tänkta rollen de beskrev över telefon lät intressant, samtidigt var jag noga med att förtydliga att jag läste sista året på utbildningen. De hade koll, inga problem fick jag till svar.

Kom till intervjun, hälsade på personen som kontaktade mig och fick sen träffa VD'n.

Det började med att han trodde jag i princip skulle kunna börja jobba följande vecka. Han återkom om och om igen hur min profil passade så bra efter det han läst i CV'et, men ju längre intervjun gick desto mer uppenbart var det att han hade skippat den delen som kan liknas vid mitt personliga brev. Den biten som förklarar min situation, hur jag ser på framtiden och vad jag vill.

Trots detta missöde körde vi på. Det de hade problem med var att kunderna inte var tillräckligt involverade i produktutvecklingen, att med tiden gled kundens mål i form av affärsnytta iväg från vad som egentligen skedde. Tillslut visste ingen vad eller varför man gjorde något.

Naturligtvis blev jag nyfiken på hur utvecklingsorganisationen såg ut och hur projekt drevs. Det jag fick höra var något som kan liknas vid ett skolboksexempel (en skolbok från 70-talet!) av vattenfallsmodellen. Ungefär så långt ifrån agil metodik som man kan komma kändes det som.

Efter några fler följdfrågor från min sida fick jag ett svar som kan liknas vid "äh, egentligen har jag inte så mycket koll på det där". Det tyckte jag summerade ganska väl det intrycket jag fick av personen ifrågas intresse överhuvudtaget när det kom till mjukvaruutveckling utöver att det genererade fakturor till kunder.

Att säga att jag fick ett dåligt intryck av företaget är en underdrift. Vi skall höras av under nästa vecka, och jag fick stålsätta mig för att inte ringa direkt efter jag gått utanför dörren för att säga nej.

Om någon har något eget exempel på "skräckintervju" (åt ena eller andra hållet), dela gärna med er.