Intryck av företag under arbetsmarknadsdagar

Arbetsmarknadsdagar annordnas vid de flesta högskolor och universitet och är ett utmärkt sätt att träffa potentiella arbetsgivare. Det är ett bra tillfälle att under lite mer informella förhållanden känna på och se hur olika företag är, om de är intresserade av ens profil och om man själv tycker de verkar spännande.

Eftersom arbetsmarknadsdagar är lite av en genväg i rekryteringsprocessen jämfört med att skicka in ett CV via en emailadress på hemsidan är det via den vägen många studenter finner sitt framtida tillhåll. Jag vet flera personer som inte finner någon anledning att söka jobb på annat sätt än just via arbetsmarknadsdagar, inte för att de inte orkar, utan för att arbetsmarknadsdagarna har ett så bra utbud av företag.

Detta ställer dock krav på företagen. Det intryck man får av ett företag, och framförallt personen som representerar företaget, kan vara avgörande om man ger dem ett CV eller struntar i dem helt.

Det svåra är att bedöma om det bara är personen man talar med som är grymt tråkig men företaget bakom är jätteskoj. Eller åt andra hållet, en positiv, inspirerande HR-person med oemotståndlig charm man bara inte kan säga nej till (men sen är jobbet i sig trist).

Jag tänkte belysa detta med några självupplevda exempel, och passa på att utnyttja den relativa anonymiteten i denna blogg och i varje exempel hänga ut det skyldiga företaget (hur skall de annars lära sig?).

Disclaimer: Det bör dock påpekas att detta är ytterst subjektivt. Något som jag själv upplevde som negativt skulle säkert av någon annan upplevas som positivt. Lika mycket som det är "fel" på företaget/personen kan det lika gärna vara "fel" på mig.

Av en slump råkar alla dess tre vara konsultföretag, så åtminstone är de lite jämförbara.

Exempel 1: Katastrofalt - Accenture

Personen jag talade med gav ett uttråkat och lojt intryck. Trots att det var förmiddag såg det ut som hon redan stått där en vecka och var totalt less på att försöka sälja företaget som en positiv arbetsgivare. På några frågor om möjliga roller för en datatekniker höjde hon näsan i vädret och hänvisade trött till hemsidan. Att komma på tanken att fråga mig om min bakgrund och vad jag sökte var hon aldrig i närheten av.

Vad är syftet med att vara närvarande under en arbetsmarknadsdag om det enda man gör är att hänvisa till sin hemsida istället för att försöka svara på frågor?

Värt att nämna är att jag talade med Accenture på samma arbetsmarknadsdag året innan. Då fann de min profil så intressant att jag blev inbjuden till deras "invitation only" event på kontoret där de skulle försöka snärja de bäst lämpade kandidaterna. Åtminstone gjorde det att jag blev lite nyfiken på företaget, men det senaste intrycket gjorde bara att min (negativa) bild av Accenture förstärktes ännu mer.

Exempel 2: Mindre bra - TietoEnator

Klart att TietoEnator skulle kunna vara intressant för en datatekniker, något skoj måste det ju finnas, tänkte jag.

Han knappt nämna att jag gick sista året på civilingenjörsutbildningen i datateknik. Efter andra stavelsen i datateknik utbrister TietoEnator-representanten med ivrigt viftande armar "Vi vill ha alla som läst nått med data!"

Det skulle ju kunna vara bra sagt (i desperata tider), men när det idag finns ganska många alternativ för en datatekniker vill man höra något mer än "vi tar alla". Man vill höra varför de vill ha just en själv. Vad finns det för roller för någon med just min kompetens? Vad finns det för projekt som kan vara lockande för mig? Den dialogen fanns det inte någon möjlighet att ha (ingen i montern hade någon koll på något kändes det som).

Istället för att ta hänsyn till mig som individ och få mig att förstå hur jag skulle passa in i organisationen kändes det istället som de bara var intresserade av att samla emailadresser på hög.

Exempel 3: Mycket bra - Netlight

Dags för ett uppmuntrande positivt exempel. Kände då inte till Netlight mer än att det var ett konsultföretag. Jag gick fram och hälsade.

Representanten frågade vad jag studerade, för att därefter kort presentera företaget. Detta gjordes på ett entusiastiskt och inspirerande sätt, piggt med ett leende (motsats till exempel 1).

Jag svarade med att berätta lite mer om mig själv och min bakgrund. Representanten lyssnade noga på allt jag sa (i mitt försök att kort förklara min utbildning, erfarenhet och meriterande extraarbete) och flikade in med kommentarer och följdfrågor.

Sen det viktigaste. Hon följde upp detta med att bekräfta att och framförallt varför min profil verkade intressant för dem. Sen förklarade hon på vilket sätt en roll på Netlight skulle passa mina kvalitéer och ambitioner (motsats till exempel 2).

Detta gjorde att jag fick intrycket att de var en intressant arbetsgivare och det fanns en roll som skulle passa just mig.

Slutsats

Vikten att som företag göra gott intryck på tillställningar som arbetsmarknadsdagar är långt viktigare än det den enskilde student går ifrån med efter att besök i montern.

I datasalarna under veckor efteråt berättades det om intryck, uttalanden och företagsrepresentanter. Gav ett visst företag speciellt dåligt intryck kan de vara säkra på att nära på alla studenter i sista årskurs (och näst sista för den delen också) hade fått reda på det. På motsvarande sätt berättades det om företag som upplevts som oväntat intressanta.

Än idag, tre år senare, skämtas det om representanten för ett mjukvarutvecklingsföretag (minns ej namnet) som på frågan om vilka teknologier deras egenutvecklade plattform byggde på, kort och gott svarade "den är XML-baserad" som svar på allt.